Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Nina Björk’

– Är det verkligen konst vi ska arbeta med nu, såsom världen ser ut? Ungefär så inledde Stina Oscarson sitt föredrag i morse, på Almedalsveckan. 60 miljoner på flykt, ett Arktis som smälter och en amerikansk president som äventyrar både miljö- och fredssträvanden med sin girigbukspolitik. Vem behöver en skulptur föreställande ett fågelbo med blommande fingrar? (Miró på Waldemarsudde)

Föredraget roterade runt faran med att ständigt tänka i lönsamhetstermer och den undertext som växer fram när allt kalkyleras: Är Du lönsam, lilla vän? Hon hade börjat fundera på hur lönsam hon kunde tänkas vara. Vad hade hon bidragit med? Kostat? Var hon en tillgång eller belastning för samhället? Jag tänkte förstås på Peter Tillbergs målning Blir du lönsam, lille vän från 1972. Fortfarande så aktuell. De humanistiska värdena urholkas om vi hela tiden funderar över om det vi gör lönar sig eller inte. Oscarson talade med passion och frenesi. Det är farligt med en enda berättelse och språket urvattnas till ett marknadsspråk: företagskan. Vi blir strömlinjeformade, anpassar oss. En färd på ett sluttande plan. Hon citerade några rader ur Dag Hammarskjölds Vägmärken:

Respekt för ordet är ett första krav i den disciplin genom vilken en människa kan fostras till mognad – intellektuellt, emotionellt och moraliskt.

Att missbruka ordet är att visa förakt för människan. Det underminerar broarna och förgiftar källorna. Så för det oss bakåt på människoblivandets långa väg.

Och jag tänkte på Trump. Och på Hjalmar Gullberg:

Bara de riktiga orden,
orden med krona och fågel-
sång har en skugga som träden.

Svalkande skugga att sluta
ögonen i, medan kronan
sjunger de riktiga orden.

Stina Nordberg sjöng en kampsång och mina tankar for iväg till Naomi Kleins senaste bok No is not enough (recenserad av Nina Björk i DN i juni). Trump är, skriver Klein, ”inte alls något brott, utan snarare kulmen – den logiska slutpunkten – på en rad farliga berättelser som vår kultur har berättat länge”. Och berättelserna lyfter fram att marknaden bör styra och att pengar är det som betyder något i livet. Oscarsson tog några andra exempel och återkom retoriskt till Därför behövs konsten. För att visa på och tala om andra sätt att leva våra liv.

Sedan pratade hon om Rädslan. Att det inte är makten som korrumperar – utan rädslan, ”orons lilla betjänt”,  hon citerade Per- Anders Fogelström. Alla som arbetar med säkerhet borde ha som obligatorisk läsning Ner med vapnen av Berta von Suttner, som inspirerade Nobel till att instifta fredspriset, och T S Eliots Det öde landet. Varje krig sår ett frö till ett annat krig. Rädslan urholkar både själen och förmågan. Tilliten. Därför behövs konsten.

Oscarson avslutade med att säga att det tycks som om det vi behöver allra mest idag är ett fågelbo med blommande fingrar.

Och så spelade och sjöng Stina Nordberg en stark sång till. Men samtalet efteråt uteblev. Alla försvann snabbt in i sina mobiler och gick ut i solen, vidare till nästa programpunkt. Själv såg och hörde jag mycket företagska. På Googles programskylt kunde jag till exempel läsa. ”Förtroende som valuta.” Ett tidens tecken?

Stina Oscarsons föredrag hade flera kopplingar till Ruben Östlunds film The Square som fick filmvärldens mest prestigefyllda pris, Guldpalmen i Cannes, tidigare i år. Den visades på ett utsålt Borgen i går kväll för första gången för en svensk publik. En entusiastisk publik. Originell och intelligent film. En film man tar med sig hem. Det var andlöst spännande att se vad som händer när när marknadskrafterna får styra och den dominerande berättelsen handlar om pengar (och att få till en viral succé som en del i marknadsföringen av varumärket) och där tilliten  till medmänniskor och samhälle försvagas. Nidbilden av konst- och kultureliten i händerna på kommersen är dråplig. Men just därför behövs konsten. För att ge oss andra perspektiv,

När jag kom hem från den pulserande Almedalen lyssnade jag på Sommar. Malin Persson Giolita pratade också en hel del om berättelser. Att vi människor har berättat i alla tider. Hon var bekymrad över vad som händer om vi börjar tro på fel berättelser. Precis som Klein menar hon att vi kan och måste berätta andra berättelser än marknadens, individualisternas, nationalisternas, de räddas. Vi behöver andra och inkluderande berättelser som handlar om rättvisa och solidaritet. Det är det som gör oss till människor. Vi. Vackert ord. Och nödvändigt.

Det verkar som om många är inne på att växla spår. Och det är verkligen hög tid.

Annonser

Read Full Post »

Var på ett intressant panelsamtal om framtidens teaterkritik, på Hedmanska gården i Malmö igår. I panelen fanns Rakel Chukri (kulturchef Sydsvenskan), Stefan Eklund (chefredaktör Borås Tidning),  Anna Novovic (chef Helsingborgs Stadsteater) , Petra Brylander (chef Malmö Stadsteater), Rikard Loman (universitetslektor Lunds universitet & frilanskritiker DN), och moderator Cecilia Djurberg (ordförande Svenska Teaterkritikers förening, redaktör Sveriges Radio).
Teaterkritiken tycks vara något av en lillasyster till den mer statusfyllda och mer publikengagerande litteraturkritiken, enligt panelen. De var också överens om att det behövdes mer dialog mellan publik, teater och kritiker, men hur? Vilka fora finns? Vilka vore önskvärda?

PotatoPotatos Analyshäng där teaterintresserade samlas efter föreställningar för att diskutera och analysera tycks vara en form som bättre borde bevakas av media. Det skulle vara ett sätt att dialogiskt och polyfont öppna upp för en bredare diskussion och reflektion och synliggöra och därmed förhoppningsvis öka intresset för teater inte bara som underhållning, utan också som ett verktyg för utforskande och samhällsförändring.

Efter detta begav jag mig till Petri kyrka för att lyssna till  Nina Björk som pratade om sin nya bok, ”Lyckliga i alla sina dagar”.
Hon pratade om kapitalismens fokus på varufiering, dvs att inget har något värde om det inte går att sälja. Detta betyder att människans verkliga behov ständigt underordnas marknadens behov. Människan behöver förutom mat och värme primärt kärlek, närhet, sammanhang och meningsfullhet. Det vet reklammakarna. Reklamen laddar därför varor med upplevelser kopplade till dessa behov för att vi ska tro att det är genom att konsumera som vi tillgodoser våra grundläggande behov.
Konsekvensen, enligt Björk, blir att vi felaktigt fokuserar på att ständigt tävla och räkna och att detta urholkar våra goda egenskaper som borde handla mer om att vara solidariska, empatiska och stressa mindre genom att konsumera mindre – och därmed arbeta mindre. Därigenom kunde vi istället skaffa utrymme för tid att umgås, relatera, skapa, och förbättra världen. Skapa mänskliga värden som inte idkar rovdrift på framtiden. Tankar som dessa brukar kritiseras för att vara irrationella och icke realistiska. Hon menade tvärtom att det är orimligt att vi hela tiden ska producera mer för att marknad och vinstintresse kräver det.

Hon gav flera exempel som tyder på att det kapitalistiska systemet modererar och formar en ohälsosam utveckling. Att allt flera lider av stressymptom och söker tröst hos coacher, i kurser och böcker om mindfulness och downsizing å ena sidan  – till  den ökande babyhandeln i Indien å andra sidan är alla tecken på denna negativa utveckling. Tillfredsställelse blir därmed tabuiserat och revolutionärt i ett ekonomiskt system som vårt. Reklammakarna som betalas av producenterna ser till att vi ständigt är missnöjda med dem vi är och det vi har. Att såsom Linda-Marie Nilsson lägga ut en bild av sitt kurviga jag (Sydsvenskan 120820) väcker upprörda känslor. Tusentals kommentarer och delningar i hela världen har reagerat positivt och negativt på bilden. Själv skriver Nilsson:

Anledningen till varför omvärlden reagerar så starkt på min bild tror jag är att jag inte försöker dölja mig. Jag är nöjd. Det mest provocerande i dagens samhälle verkar vara att att vara just nöjd med dig själv.

Björks resonemang ledde fram till idén att om att om våra individuella drömmar inte fungerar på en samhällelig nivå, dvs om det råder diskrepans mellan det vi värderar i familjen och det vi värderar i samhället i stort, så är det destruktivt. Vi vill inte vara snåla, giriga, tävlingsinriktade i familjen, men om det är ok i samhället måste något vara fel. Hon citerade Oscar Wilde

En cyniker är en människa som vet priset på allt men värdet på intet.

Arbetslinjen som fokuserar på marknadens behov och ökad produktion och vinst kommer förr eller senare att ändra kurs mot behovslinjen som fokuserar på meningsfullhet och hållbarhet. Något annat är vare sig rationellt eller realistiskt i längden, menade Björk.
Frågan är hur vi tar oss över till något annat system och till vilket system.

Själv kunde jag inte låta bli att fascineras över att en feminist får predika Marx en hel timme i en fullsatt kyrka där kraftfulla applåder överröstade rockmusiken utanför.  Det fanns alldeles tydligt en längtan efter något annat, åtminstone i detta auditorium. Ser fram emot hennes bok.
Den kommer att debatteras, var så säker!

Read Full Post »

Pussy Riot kommer att påverka Russia så till den grad att det blir ett före och ett efter. Ett Pussia. Att skapa ett lagrum för att bestraffa yttrandefriheten kan aldrig löna sig. Det är inspirerande när man förstår vilket mod det måste ha krävts för att göra dessa demonstrationer.

Har bytt lägenhet med en skrivarkollega och befinner mig nu i Malmö på Malmöfestivalen för lite input.

Igår lyssnade jag på Sjöströmskvartetten som framförde Juliet Letters – Elvis Costellos svit med texter inspirerade av de brev som fortfarande skrivs till Julia i Verona (!) för att sätta ord på komplexa relationer. Det är nåt med brevformen som jag gillar.

Wiehes Sånger från en inställd skilsmässa påminner lite om intensiteten och den musikaliska variationen, men här handlar det ju om olika relationer, och både text och musik är vildare, verkligt geniala och kongeniala! Musikerna spelade fysiskt, precis som Brodskykvartetten som jag såg i London, på 90-talet. De rörde sig över scenen i olika konstellationer och hade verkligen musiken i kroppen. Härliga att både lyssna till – och se på!

Jag lyssnade på texterna noggrannare den här gången- och de fångar verkligen komplexiteten i relationer, hur man kan älska och hata på samma gång – och vara så till den grad inkonsekvent. Ett tydligt tema i min roman. Just det temat tog ju för övrigt Ludvig Rasmusson upp i morgonens kåseri i God morgon världen. Om människan inte hade varit paradoxal och ändrat sig och brutit överenskommelser hade vi varit kvar på stenåldersnivå. Det är ett jobbigt, tålamodsprövande men vackert broderi – komplexiteten. Och utvecklande.

Mina favoriter är den underbara I almlost had a weakness om den bitchiga gamla fastern som skriver sitt testamente och triumferande inte ger en spänn till nån av sina släktingar, men då och då hemfaller till en viss ånger. När de spelade den och Jackson, Monk And Rowe var det som hela salongen svävade. Kraftfullt, djupvackert.

På tal om okonventionella arv. Har läst en ovanlig roman av Audrey Niffenegger i sommar, Själens osaliga längtan (Originaltiteln är She said. She said). Nu ser jag fram emot hennes The Timetraveller´s Wife på mitt nattduksbord. Den förra var en väl berättad riktigt skruvad berättelse med den vackra Highgate kyrkogården i London i fokus, där Marx är begravd, och en excentrisk barnlös moster som delar ut sitt arv: hennes möblerade våning i centrala London (med alla skor och kläder kvar) och en rejäl summa pengar, till systerns tvillingdöttrar som bor i Amerika. Arvet är behäftat med vissa villkor: de måste bo där tillsammans minst ett år innan de säljer – och systern (som hon är osams med och inte har träffat på 25 år) och hennes man får inte komma dit… Det var roligt att läsa nåt som vare sig är en deckare eller en traditionell kärlekshistoria, men som ändå innehåller både kärleksrelationer och död och ..vålnander. Komplex var ordet. Och hur man köper alltihop. Det är skickligt!

Ikväll blir det nog Ane Brun. Och Nina Björks föredrag om den nya boken ”Lyckliga i alla sina dagar. Om pengars och människors värde” – en kritisk analys av de senaste decenniernas ekonomiska och politiska utveckling i Sverige. Och ett samtal om teaterkritik med bl a den skärpta Rakel Chukri på Sydsvenskan.

27 grader. Sommaren går mot sitt slut med en het avslutning på alla plan.

 

 

 

Read Full Post »