Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lars Forssell’

Har återvänt hem efter en resa till mina nordliga hemtrakter för att begrava min gamle morbror. Jag har umgåtts med släktingar, tagit del av gamla och nya berättelser om min mammas och morbrors barndom i huset på ön. Har hängt med min syster och mött nya vuxna kusinbarn som jag aldrig hade träffat tidigare. Den bestående känslan är att det är viktigt att hålla liv i gamla berättelser som hotar att förbleknas, försvinna, men också att ge utrymme för andra berättelser som levt i skuggan.

Jag läste en dikt av Tomas Tranströmer – Det blå huset, från Det vilda torget från 1983.

Också i vår släkt hade vi ett blått hus, eller vitt, men fyllt av blues. Vi efterlevande fick möjlighet att prata om det som våra föräldrar undvek, då det smärtade för mycket. En sjuk mamma dog alldeles för tidigt och lämnade en storasyster och fyra yngre bröder i det tidigare så solstinna huset på ön. Barndomen fick ett abrupt slut för dem alla.

Och så mina favoritstrofer av Lars Forsell, ur Sånger.

I havet sjunker stunden vi har varit.

Bråddjupet famnar oss.

Vi har befarit ett hav som återtagit oss.

Vi är ett hav.

Var har man sitt hem? Var känner man sig hemma? Under en månad var Ghana mitt hem. Sedan återvände jag till mitt Sverigehem som jag nu har hyrt ut för att pröva att bo på landet, i mitt sommarhem. Ett sätt att byta perspektiv och minska på utgifterna så jag kan skriva. Paradoxalt har jag inte haft skrivro på grund av alla resor och praktikaliteter. Men nu har jag landat i den stora tystnaden och börjat komma i ordning. Börjar känna mig hemma.

När jag har mina böcker, anteckningsböcker och datorn känner jag mig hemma. Eller rättare sagt när mina grejor finns synliga och åtkomliga och jag känner igen mig fungerar min skrivlust som bäst. Det är som om jag behöver vara jordad i något bekant för att kunna skapa.

Read Full Post »

Moster Astrid har nu återtagits av havet.

Räddningstjänstens båt tog oss ut i skymningen utanför Byske.

Vi omfamnades av ett varmt gyllene sken, guldigt som hennes kök.

Havet en mångfärgad pastell. Samma stämning som i den där målningen av Seurat-

A Sunday Afternoon som  Astrid och jag såg tillsammans på konstmuseet i Chicago.

Den målningen är på något vis ett signum för Astrid. Alla social klasser närvarande tillsammans.

Soligt motljus. Harmonisk och okonventionell på samma gång.

Till dessa rader av Marcus Aurelius och Lars Forsell sänktes hon ned i Bottenvikens blåa djup.

I

I

I

Förlust är ingenting annat än förvandling.

Men förvandlingar behagar naturen,

enligt vars vilja allt styrs till det bästa

och från evighet har löpt i samma banor

och ska så fortlöpa i det oändliga.

precis enligt hennes önskan.

I

I

I

Syskonbarnbarnen kastade röda rosenblad i hennes spår. Från hennes trädgård.

Vi la ner kransar av astrar

i orange, rosa, lila.

Färgprakt in i döden.

Sonen till en av hennes goda vänner spelade trumpet.

Lars Gulins

Late Date.

Så vill också jag lämna jordelivet.

I

I

I havet sjunker stunden vi har varit.

Bråddjupet famnar oss.

Vi har befarit ett hav som återtagit oss.

Vi är ett hav.

I

Read Full Post »