Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Själsö’

Kläder på ett streck, solrosor på kinderna, jord under naglarna, havet sidenblankt, luften livskvittrig. Påsk i Själsö. Ett gränslöst inneutevarande med middagsvila på verandan, lätt rusig av vin och vår. Goda vänners samtalande, matlagande, njutande.

Leo och Liv har flyttat ihop igen denna påsk. De har hyrt ett hus på Högklint. Branta stup och dånande vacker utsikt över solnedgången. De försöker verkligen. Våren och viet spirar inom dem – förundran – och nu gör de ett allvarligt försök att kärleka samman. Now is here ekar över Östersjön.

Under mina fötter en järnplatta med inskriptionen:

”Omnia mirari etiam tritissima” som betyder ”Förundra dig över allt, även det mest alldagliga”.

Rostigt djupvacker klokskap.

Linnés motto återfinnes på 100-lappen; men för att hitta denna minimalistiska inskription tarvas starkt förstoringsglas.

Annonser

Read Full Post »

Helena och Bror åker till Gotland över Midsommar. Helena har vänner som har ett hus i Själsö. Vackert ord.

Det är första gången de reser tillsammans. Första gången de uppträder som ett par. Första gången de blir definierade av andra. Sommaren är löddrande hundkex och flammande vallmo. Det är ymnigt på alla sätt.

Förälskelsen lyser om dem. De möter varandras blickar hela tiden, fingrar på varandra, hittar tillfällen att stjäla kyssar av varann i en dörröppning, i en dans runt stången, på en stig ned till havet. Snabbt och nästan omärkligt. Tror de.

Det är klart att alla lägger märke till förälskade människor. För Helena och Bror blir det uppenbart först när en flicka i 5-6-årsåldern pekar på dem och säger med hög klar röst: – Dom där är kära!

Människor i olika åldrar myllrar. Det är sol och stilla. Varmt och avspänt. Snaps och sill. Sånger som klingar mot den sorglöst blå himmelen. Allt är ett leende.

När sammetsmörkret sänker sig över midsommaraftonen och Brors ansikte lyses upp av levande ljus som får hans ögon att glimma, undrar Helena ett ögonblick hur deras relation kommer att te sig när förälskelsen är över. Men det får bli en senare fråga. Nu vill hon bara vara. Ett med sommarnatten. Gotländsk sommarnatt.

De vandrar längs strandängen till en fiskebod. Olika nyanser av blått. Bror tänker att det var länge sen han kände sig så levande. Intensivt levande. Han känner doften av timjan. Värmen av Helena.

Blåeld. Solmättad hud.

De somnar inslingrade i varandra. Havet andas lugnt och rytmiskt.

Att livet kan vara så vackert.

Så njutbart.

Så skönt.

Read Full Post »