Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mylla’

Grönt. Skönt. På landet igen.

I landet. I myllan.

Lavendeln friseras fram.

Myntan får näsborrarna att vibrera.

Hjärtansfröjden Ahh!

Så skönt att ha fingrarna i den solvarma jorden.

Få jord under naglarna.

Och så vackert det blir med alla ärgade, spruckna krukor fyllda med skönt grönt.

För att inte tala om all denna vackra kirskål.

Ska bli kirskålspesto till middan!

Leo och Livs konflikt får vänta.

Men visst handlar det mesta som urartar om rädsla.

På nationsnivå och på individnivå.

Rädsla att förlora makten,  rädsla att bli utrotad, rädsla att inte vara älskad

– att bli dumpad.

Men en solig, grön, skön dag som denna med kastanjeblad som paraplyer,  vill man göra som fåglarna

– flyga, kvittra och älska.

Read Full Post »

Mylla

Igår lämnade jag H&B och förälskelsen ett tag och förflyttade mig till det yngre paret L&L som har gått från besatthet över ursinne till uppbrott. När man möter ett par i slutet av en relation förstår man verkligen hur lätt det är att kränka och bli kränkt. Och hur svårt det är att avsluta på en respektfullt sätt. Ju närmare man har varit varann, desto större är risken för djupa, variga sår.

Och hur avvaktande och rädd man kan bli inför att älska och visa strupen igen, när man har blivit sårad, sviken som i Hs fall.  Att älska är ju att öppna sig mot någon annan. Man blir sårbar. Men det är ju själva förutsättningen för närhet, kärlek. Att man vågar utsätta sig. För risken att bli berörd.

Det är en hög intensitetsnivå nästan hela tiden mellan L&L. Sms. Korta intensiva möten. Rastlöshet. Mycket projektioner, omognad, desperation, men också en djup längtan efter närhet och autenticitet. Det är nåt vilt och otämjt över dem.

Man kan verkligen undra över vad som gör att starka positiva känslor förvandlas, förvanskas, förgiftas av det som verkar vara ärr från gamla sår. Göran Larsson, författare till den utmärkta boken Skamfilad satte mig på spåren. Han menar att mycket av dagens relationsproblem, både på individ och nationsnivå, handlar en hel del om skam.

Det finns en spännande koppling mellan humiliated, humility, human och humus!

Förnedringen och krisen kan få oss att djupna som människor – bli mer ödmjuka i förhållande till svaghet, till oss själva, till andra. Det svåra kan omvandlas till näring. Mylla. Och när vi tillåter oss att växa ur denna nya jordmån så finns där ett skimmer som vittnar om att man har levt och lidit (lidelse!) och tagit sig igenom det. H borde läsa den där boken.

Mylla. Vackert ord. Roligt att säga också.

Som att smyga fram ett guldmynt mellan läpparna.

Read Full Post »