Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2011

Det skulle ändå inte varat
åratal av erfarenheter har gjort det klart. Men ödets
avbrott kom likväl plötsligt.
Det sköna livet blev kort.
Så starkt myrrorna doftade
vilken enastående säng vi låg i
vilken njutning vi beredde våra kroppar.
En påminnelse om njutningens dagar
en påminnelse om de dagarna kom till mig
nånting av vår ungdoms gemensamma eld
mina händer tog på nytt upp ett brev
jag läste och läste igen tills ljuset försvunnit.
Nedstämd gick jag ut på balkongen,
för att skingra mina tankar, betrakta
åtminstone en del av staden jag älskar
lite av gatans och affärernas liv.

Kavafis igen.

Och Ella.

Kavafis och Ella – en sällsynt kraftfull och sinnlig nyårsblandning.

Gott Nytt År!

Read Full Post »

Jul. En besynnerlig helg på många sätt.
Prålig, skrällande, skramlande, krävande. Så olik mellandagarnas stilla flytande.
Tacksam över att kunna välja. Välja bort.

PotatoPotatos isdans, i Malmös Folkets park, på julafton var en drömsk inramning till ett alternativt julfirande.

Brutalt. Svävande. Svindlande. Hårigt. Poetiskt. Iskallt. Sorgligt.
Och alldeles underbart.
Som en dikt av Kavafis

När midnattstimman plötsligt ljuder av
en procession, som drar förbi osynlig,
med underskön musik och ljud av röster –
sörj inte lyckan, som dig svek
ditt verk, som gick om intet, dina planer,
som alla visade sig vara tomma illusioner – sörj
dem inte, ty det tjänar inget till:
tag som en längre förberedd och modig man
farväl av det Alexandria, som försvinner.

Men framför allt: Låt dig ej luras! Säg ej att
det var en dröm, att du bedrogs av dina öron –
håll dig för god för sådant fåfängt hopp.
Stig som en länge förberedd och modig man,
som aktas värdigt sådan stad,
med fasta steg till fönstret fram
och lyssna där med rörelse, men utan
de ängsligas och fegas bönerop och klagan; lyssna
till rösterna – din sista njutning – till
de mystiska ensemblens överdådigt sköna instrument,
och tag farväl av det Alexandria du förlorar.

Dikter är inte Brors grej. Vilket är lite märkligt med tanke på att han är en väldigt kreativ person. Kreativ lika med öppen. Hans exfru gillade inte dikter heller. Kanske är det ett arv från henne. Kanske omedvetet. Vi är mer lojala med vår historia än vad vi tror. Vår historia är ju fundamentet till den världsbild vi har byggt. Även om delar av historien har raserats håller vi fast vid den världsbild vi har, tills vi möter någon, något som ger oss modet att pröva vägar vi tidigare har förkastat.

När vi vågar omformulera – förändras världsbilden – och vi med den.
Rädslor. Vanor. Hur mycket snurrar inte kring det?

Read Full Post »

Julen närmar sig med allt vad det kan innebära med drömmar, förväntningar och köphysteri – och att vara inkluderad eller inte.  Mina karaktärer ljussätter två julscenarios. Ett par satsar på traditionell jul på Gotland medan det andra paret planerar att lämna storstan för att lyssna tystnaden, njuta av tända ljus och varandra.

Själv tänker jag mig alternativt i Malmö i goda vänners lag och Flickan med svavelstickorna med Potato on ice! Så här står det i deras programblad:

”I åldersgruppen 18-24 år är det 140 000 människor som inte har någon att fira jul med, enligt en uppskattning från match.com. Förra året besökte 1000 personer julfirandet för hemlösa på Bodoni i Malmö. Samtidigt slår julhandeln rekord år efter år i konsumenternas strävan efter, ja vad då? Vem är egentligen ensam, de 140 000 eller alla de andra?

När flickan med svavelstickorna drar sin sticka ser hon sina drömmars tillvaro, men vad drömmer vi om idag? Vad är det vi strävar efter? Vilken gemenskap vill vi egentligen ingå i? 

Dessa frågor ställs på sin spets under storhelger där traditioner och förväntningar slår högre än allt annat. Att julen även exkluderar människor som inte firar kristna traditioner ger ytterligare en dimension till ensamhetsproblematiken. 



I Potato on Ice – Flickan med svavelstickorna som spelas på isbanan i Folkets Park kring jul – när köpkraften är som starkast och ensamheten är som störst – vill PotatoPotato visa alternativa drömmar om hur man kan omvärdera traditionen. De vill få folk att stanna upp i julrushen för en stund av poesi och eftertanke.

PotatoPotato har valt en form som vanligen förknippas med Disney – julens budbärare för att med stora uttryck, grälla färger och magiskt skimmer ge en påminnelse om att det är vi som skapar drömtillvaron, inte Coca Cola.”

Hur ser dina drömmar ut?

Read Full Post »

Universum expanderar snabbt. Svindlande ny nobelprisbelönt tanke. Man blir yr i mössan av att försöka fundera hur det ser ut där längst ut där avståndet mellan galaxerna ökar med stor hastighet. Tänker på den där underbara asiatiska (?) skapelseberättelsen om sköldpaddorna som staplade på varandra bär upp världsalltet. Frågan om vad sköldpaddan har under sina fötter besvaras med att sköldpaddan står på ryggen av en annan sköldpadda som i sin tur står på en annan sköldpadda osv.  Sköldpaddor hela vägen ner… Haha.

Tranströmer finns också i mina tankar. En poet som rubbat mitt universum många gånger. Så berörande att se hur en språkets och musikens man berövas sitt språk och sin högerhand – och fortsätter skriva och spela piano med vänster hand.

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig
Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
– glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret mellan olivträden

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

Eldklotter, Tranströmer

Read Full Post »

I min berättelse har nu Helena ställts inför en oväntad situation på jobbet. Vanemänniska som hon är betyder strukturer mycket, välkända byggnadsställningar som hon kan luta sig mot. Inte längre. Hon får anledning att fundera över vem hon själv är när allt runt henne krackelerar och försvinner. Vem är man utanför sin sociala och professionella krets. Hur ser övergången ut? Kan man hitta nya trygghetszoner i mogen ålder?

”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara hittas av den som gått vilse.”

Tranströmer förstås. En insikt som drabbar Helena som en dolk i mjuka livet. Men inte en dödsstöt.

En livsstöt.

Read Full Post »