Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2010

Tid att tänka.

Medan regnet faller.

Regn hela dagen.

Regn åt ena hållet och gräs åt andra.

Idag har jag hört hur det växer.

Hur grönskan sprakar.

Innan regnet faller.

Det sägs att denna  magiskt vackra, poetiska och brutala film

förhindrade ett krig.

L&L ser den. Kör hem under tystnad. Stannar på Coop-parkeringen

för att reda ut kronologin. Före, under, efter. Eller är tiden samtidig?

Är framtiden och gårdagen i själva verket ett enda pågående nu?

Dags att göra en uppföljare.

Innan regnet faller i Gaza.

Read Full Post »

Det som förbinder mina huvudkaraktärer är bland annat att de alla har en stor sorg i sina liv. Har vi inte alla? tänker jag då. Alla relationer slutar ju förr eller senare med uppbrott. Skilsmässa eller död. Endast relationen till barnen syftar verkligen till uppbrott, men trots det har man ju kvar dem efter separationen.

Livet är rörelse. Inget förblir som det har varit. De livsbejakande rapparna Mofeta & Jerre satte ord på mina tankar, med deras Allt jag vet, på deras senaste släpp, Bomben. Häftigt att budskapet känns giltigt också för mig trots att en generation skiljer oss åt.

Min roman handlar om just det; kärleken är tidlös och universell. Den ser i princip likadan ut i alla åldrar. Det är bara det att den nästan bara gestaltas i ungåren. Jag vill ändra på det.

Ps  Ourubus = Egyptiskt tecken som symboliserar livets ständiga pånyttfödelse. Formgivaren Christina Fürst har skapat en symbol som visar att man har sorg istället för det tidigare använda sorgebandet. dolorii.se. Borde vi inte ha ett livsband också? Jag vill leva fullt ut! Vivere!


Read Full Post »

Hittade en rolig berättelse på nätet idag, när jag letade efter nåt helt annat.

En man kommer körande in på bensinmack och ber servicekillen tanka full tank. När han håller på, så ser han tre pingviner i baksätet, och undrar varför de sitter där. Mannen svarar att han inte har någon aning; de satt där i morse när han tog bilen i garaget. ”Och jag vet inte vad jag ska göra med dom”. ”Jamen, varför tar du inte och kör dom till zoo” säger servicekillen, varpå mannen glad kör iväg. Nästa dag är han tillbaka för att tanka, och nu ser servicekillen att de tre pingvinerna har solglasögon på sig. ”Men körde du inte dom till zoo” frågar han mannen, som glatt svarar ”Jovisst, och dom tyckte det var så kul, så idag ska jag ta med dom till stranden…”

Typisk L-berättelse! Han har just den här sortens humor som skruvar perspektiven. Humor betyder vätska på latin! Man undrar om det har med flöde att göra? Flow!

17 grader varmt i stan. Äntligen tycks sommaren vara på väg. Har vandrat i mina kvarter. Strosat. Chillat. Människor öppnar sig av värmen. Så många leenden jag har delat med främmande människor idag.

Lyssnar på den utmärkta Anna Erikssons Sällsam Lek. Musik som jag och H tycker om. En 2000-talets Monica Zetterlund, fast Anna har en alldeles egen ton, röst. Hon svänger. I text och musik. Skönt flöde.

Sök efter det bästa – du är värd allt du kan få.

Våga dela med dig.

Read Full Post »

H&B är inne i en mejlkommunikation. De bor på olika ställen och kan inte kan ses så ofta. Jag tänker att de kommer att lära känna varandra primärt i text.

Från B till H. Härligt med män som vågar formulera sig. Som inte är rädda för emotioner. Sexigt.

Till H,

När jag tänker på dig tänker jag ord. Självklart eller hur? Men också mellanrummen mellan orden. Det viktiga står skrivet mellan raderna. Och därmed rymd. Utrymme. Att få ta plats. Men också att få ha ett eget rum. Även om man är tillsammans.  Att få vara både nära intill och en bit ifrån. Ibland.

När jag fortsätter att tänka på dig tänker jag funderingen, reflektionen, mötet med det okända, utforskandet av mysteriet, modet att vistas i miraklet. Mod.

Vördnaden för livet. Helhet, helighet, wholeness, holiness.

Och det ärevördiga. Irreverence, retsamheten. Du vågar retas med mig trots att vi knappt känner varandra. Tycker om.

Nyfikenheten. Fascinationen för det storslagna,  men också omsorgen om detaljen. Makro, mikro. Fokus.

Dina pupiller fästade på mina.

Allvaret.

Det organiska. Rundeln, böjen, kurvorna, slänterna.

Och så flödet – forsen, bäcken, havet för att inte tala om fontänen. Glitter och blänk.

Det vilda och det tyglade. Rörelsen. Stillheten. Svärtan. Espresso!

Elden ditt element, engagemanget, kraften, hungern, törsten.

Slutligen sinnligheten, njutbarheten,, lekfullheten – och då har jag inte ens nämnt din mun – som bara den skulle vara nog.

Platsen Du tycker jag om.

Read Full Post »

Egen rytm i bruset

Tillbaka i pulsen.

Allt detta brus av intryck som tvingar på oss en skyddshinna mot det nakna nuet. Småspringande har jag jagat illusionen att hinna fram, hela dagen.

Och mitt i all brådska ser jag H&B som obekymrade av storstadens jäkt och larm, vandrar mot Vasastan i en alldeles egen rytm,

ackompanjerad av hjärtats slag och den svindlande insikten att vara samtida          – — att dela tid och plats i Stockholm, Sverige, Världen, Universum.

Och att inte vilja vara någon annanstans.

Kan det finnas något sällare än att vara avundsjuk på sig själv?

Att längta den man håller i handen.


Read Full Post »

Liv och dikt

Klubben i fredags, Bageriet, erbjöd bra och svängig livemusik. Musik som fortplantar sig genom kroppen. Ahhh! Alice och jag hittade ett litet hörn där vi kunde dansa. Hur kan folk stå stilla och bara lyssna?!

I en paus dök Mia upp, god vän till Alice, dokumentärfilmare som just nu jobbar på en tv-kanal. Och efter en stund var vi  och några till inflätade i ett samtal om synen på ålder, erfarenhet och kvinnokroppar, som förde oss ut ur den alltmera högljudda klubben; Mia har gjort en film om det. Att ständigt uppehålla sig kring att vara vacker begraver personligheten för många, helt klart.

Mia förstod efterhand att jag var just den Silja vars blogg hon följer och vars romaner hon har läst. Hon var alldeles dårad av ”Dolcetrilogin”, och undrade om det skulle komma flera. Det här är en annan del av författarskapet som för det mesta är kul. Vilt främmande människor dyker upp och känner nån slags frändskap med mig för att de har läst mina böcker. Jag antar att det här dubbla med att blogga och skriva romaner skapar ännu mer information om mig, fiktiv och reell i en salig blandning, och det gör att man kommer närmare sina läsare, på gott och  på ont.

Jag har också råkat ut för att, i synnerhet, överförfriskade män tror att jag ÄR mina karaktärer och absurda samtal följer som följd. Ofta blir jag först glad över att mannen i fråga faktiskt har läst nåt av mig, sen hamnar samtalet nästan alltid i diskussion om liv och dikt. Vad är det ena och det andra? Har du upplevt allt det du skriver om? En gång blev jag ordentligt utskälld för nåt som en av mina huvudkaraktärer hade gjort.

Det är sånt man får ta.

Read Full Post »

Årets första riktiga sommardag. Har lämnat den brusande snabba staden och åkt till landet. Det sjuder och vibrerar av liv överallt. Svalorna svirrar, duvorna bygger bo, krusmynta och gråmynta skjuter fart, humlorna brummar som små helikoptrar tunga av pollen, och tulpanerna färglägger grönskan till en färgsprakande pastell. Hjärtansfröjd, med den pigga doften, min humörförhöjare, är redan en liten buske på södersidan.

Det är så varmt, 25 grader. Har slängt plagg efter plagg och det är verkligen skönt. Det drar inte ens från havet idag.

De senaste dagarnas varande i L&Ls uppbrott är en stark kontrast till det sinnliga, inbjudande vädret. Hur tungt måste det inte vara att i försommarens soliga dagar konfronteras med tjäle i själen(!). Har testat  några olika varianter av hur uppbrottet kan tänkas se ut efter konstaterandet att relationen är slut.  Dramatiskt med skrik och slänga i dörrar, mer depressivt stillsamt med gråt och smärta, bönfallande hänga, klänga – och en tredje variant mer inriktad på nån slags förlamande isande språkinfarkt. I verkligheten förekommer nog alla former som blandformer, mer eller mindre utdraget. En del mår bättre av att bara klippa, förtränga, gå vidare – och andra vill långsamt släppa taget, försöka förstå det som inte kan förklaras.  L&L tycks finna sin alldeles egna variant.

Vara inkluderad eller exkluderad – det är frågan. Det är nåt med att höra till som är själva kärnan i smärtan när man tvingas att skiljas från en partner, en arbetsplats, ett land.

Från ett evolutionärt perspektiv är ju tillhörigheten till flocken en fråga om överlevnad. Får man inte längre vara med är själva existensen hotad. Minns Lasse Bergs tankar kring Rwanda och inbördeskriget utifrån detta perspektiv. Gryning över Kalahari– mycket fascinerande läsning om hur människan blev människa. I samma bok berättas om vår släkting Bonobon-apan- som löser sina konflikter med sex. Make love not war!

L&L får vila lite nu. Jag vill njuta av solens värma och så småningom dra mig in till den lilla staden med grannen Alice, gå på releaseparty spana lite på sånt jag kan stjäla till min roman. Just nu behöver jag en klubbmiljö så det passar ju bra – och känna mig inkluderad.

Att vara författare är en ensam aktivitet. Men lågmält spännande. Allt kan ske.

Read Full Post »

Older Posts »