Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2011

De blå underströmmarna förvisso. Men det finns också gyllene trådar  i våra liv som förbinder oss med sprittande glädjekällor, i samtiden och i forntiden. Solvinden för oss framåt och överraskar oss med att vi i de plågsamma vägskälen slår följe med hjärtansfröjden eller krusmyntan istället för med brännässlorna.

Glädjestråken får oss att skratta åt eländet. Och ihärdigt hålla oss till rollen som livspilot istället för passagerare.

Varför väljer vissa ständigt brännässlorna kan man undra?

 

 

 

Annonser

Read Full Post »

Underströmmar. Icke verbaliserade konflikter och trauman som transporteras under ytan, i generation efter generation. Och som synliggörs i form av missbruk, våld och depressioner långt senare, utan någon direkt kontakt med eller medvetenhet om ursprunget. Bluestråden i våra liv.

Trots att jag skrivit allt detta, är det först nu jag tydligt ser hur underströmmarna binder samman karaktärernas utveckling.

Midsommaraftonen började med kaotisk översvämning (konkret, synlig!) och rörmokare, för att så småningom övergå i solsomrigt, blomstrande knytkalas med ett 25-tal goda vänner och vänners vänner. Stång och dans, sill och snaps, sång och samtal – en riktig midsommarsaga. Men där fanns också blå underströmmar. Ett par berättade en närmast osannolik berättelse om hur de hade träffats. Deras tidigare partners hade omkommit i samma flygplanskrasch för 20 år sedan, vilket de insåg först när de själva hade blivit ett par.

Ibland överträffar livet fiktionen.

 

 


 

Read Full Post »

Snart på väg till min ö. Lämnar storstadens brus om några dar, för att färdas över vatten och möta doften av tång och salta vindar. Längtar efter att gå in i en annan rytm. Hitta andningens stillsamma puls. Sträcka ut i tid och rum. Vila blicken i horisontlinjen. Stillna.

Såg en film av Woody Allen igår – Du kommer att möta en lång mörk främling – en skönt flödande skröna, accelerande komplex med tre nav, inte helt olik min egen berättelse till strukturen. Allen berättar flyhänt och musikaliskt; han låter de olika människornas liv, i olika åldrar, brottas med sina livsförväntningar till improviserade jazzslingor förstås, men också till mer kontrollerad menuettmusik av Boccherini. Den Allenska berättaren binder ihop de olika perspektiven och driver fram berättelsen. Hans signum.

Hur ska han få ihop detta, tänkte jag flera gånger. Hur ska jag få ihop min egen spretiga berättelse? Så många trådar att knyta samman.

Och så kommer Allens slut. Lösa ändar. Precis som livet.

Naturligtvis.

Read Full Post »

Fucking Fabolous

FF.

Det kan betyda det ena och det andra. Vi låter det betyda många olika saker.

FF är ett dussin kvinnor. Inga dussinkvinnor, utan kraftfulla, originella, färgstarka varelser som träffas varje vår och höst och ibland också på sommaren.

Vi samlas för att samtala. Vi lagar god mat och dricker goda viner, promenerar, yogar. Samspråkandet är det viktiga.

Berättelserna i dur och moll. Och lyssnandet.

Det är rena vitamininjektionen. Långverkande.

Förra mötet var i april hos Y i skärgårn. Nästa blir i september hos A i Norrbotten.

Mina romankvinnor borde ha tillgång till ett dylikt, stärkande nätverk.

Med enda syfte att förmera varandra.

Alla borde ha det.

Fucking Fabolous!

Read Full Post »