Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Carolina Benedicks Bruce’

En lätt snödimma utanför mitt fönster. Det vibrerande snöljuset kommer från alla håll.

Förbereder mig mentalt för mitt nya jobb i morgon. Det blir spännande och bra för ekonomin. Utmaningen blir att få tid till mitt skrivande. Byter adress till Kungsholmen och ser fram emot korta promenader till och från jobbet. Utsikten från mitt nya bo är bedövande vackert. Hela Stockholm breder ut sig som ett vykort. Stadshuset som en fyr i natten.

Har ätit middag med min nya våningskamrat. Långa vindlande samtal. Så roligt det känns att träffa en helt ny människa, som fäster så bra i min och som generöst delar sitt boende med mig. Förra gången vi sågs letade vi efter ett ord för att inte vara insmickrande, men krävande, utmanade, i sig själv – inte bitter men med en riktad, bestämd energi – jordad, precis som Carolina Benedicks Bruce.

Lyssnade på Stil på eftermiddagen, efter en omtumlande båtresa i grov sjö över havet. Programmet handlade om Joni Mitchell, av den stilsäkra Susanne Ljung – och då tänkte jag att jonisk kanske är ordet vi söker. Inspirerad av Joni och Yoni, det hinduiska ordet för vulva. Ett ord med integritet, styrka, lust utifrån en övertygelse, en vilja. Du är så jonisk/yonisk!

Read Full Post »

Har nu träffat teaterdirektören för PotatoPotato som sätter upp min föreställning med arbetsnamnet Sedlar. Eller rättare sagt den föreställning som tar form efter min idé. Så spännande att se vad de gör av den! Premiär i Malmö den 18 april. Jag hoppas jag hinner tillbaka från Paris. Föreställningen handlar om pengar och värde. Ett samtal över tid och rum. 1892 skriver Oscar Wilde i  Lady Windermere’s Fan

Vad är en cyniker? En man som vet priset på allting men värdet av ingenting.

Den ligger på min min läslista med koppling både till föreställningen och makarna Bruce. Fast cyniker var de absolut inte.

Det är lustigt hur mina projekt påverkar varandra. Hur ett namn från makarna Bruces brevväxling blir till en karaktär i den andra romanen som jag skriver. Föreställningen Sedlar för tankarna till Viktoria Benediktssons debutroman Pengar, skriven samma år som Carolina och William möts i Paris, 1885. Den måste jag läsa för att få fatt i tidsandan. Mätt med konsumentprisindex motsvarar 100 kr 1885 hela 6379 kr idag. Det är bra att veta när man läser vad sömmerskan tog betalt för Carolinas klänningar.

I Malmö är det grått och disigt. Jag bor på Airbnb på Fersens väg i en stilig våning där jag har boat in mig i ett rum med bad en suite. Här finns miljöer som man kan använda litterärt. Man blir lite av en tjuv när man skriver skönlitteratur. En miljö här, en anekdot där, ett samtal överhört på en restaurang. Det är verkligen stimulerande att vara en spunkletare.

Read Full Post »

2015 blir ett spännande år på många plan. Ett nytt intressant heltidsjobb i Stockholm gör att jag kommer att lägga fokus på det ena av mina två romanprojekt. Men till Paris hoppas jag kunna åka ändå för att göra research om makarna Bruce, i synnerhet Carolina. Kanske blir det inte en hel månad, men förhoppningsvis en halv.

Sedan sist har jag fått bekräftat att makarna Bruce fick en dotter som dog i späd ålder. Detta har jag anat under en längre tid, framförallt genom olika bildmotiv på Brucebo, men ingenstans har jag sett detta belagt förrän nu. Besökte Fornsalen i Visby på Nyårsdagen och införskaffade då Kvinnfolki, Gotlandskt arkiv 2009, en bok om gotländska kvinnoförebilder. Där i en text av Gun Westholm kunde jag läsa just detta. Westholms källa är Ingeborg Lingegårds Gotländska föregångskvinnor 3 som jag nu har beställt på biblioteket.

Mitt andra projekt skriver jag tillsammans med en författarkollega, för att testa en snabbare skrivprocess. Den romanen har en ramberättelse och sedan följer tolv kapitel med en ny huvudperson i varje kapitel samtidigt som ramberättelsen och dess utveckling går som en röd tråd genom det hela. Vi skriver på olika kapitel, snabbredigerar och går vidare efter skypemöten då vi diskuterar olika problem och möjligheter. Finputsen sparar vi till sist. Mycket lustfyllt. Tanken är att vi ska ha ett manus klart i sommar. Vi får se hur det går att kombinera ett nytt jobb med allt vad det innebär och mitt skrivande. Där tror jag att ett samarbetsprojekt underlättar. Vi får mycket energi av varandra.

I övrigt har det varit ledigt från allt med stilla promenader, god mat, samtal i alla riktningar och mycket läsande, en viloperiod helt enkelt utan klappar och stress, med besök av syster och god vän. Till veckan åker jag för att jobba i Malmö månaden ut och sedan en vecka för att samla ihop mig inför det nya jobbet. Kul, Kul!

Read Full Post »

Ibland får man ett brev som lyser upp hela tillvaron. Jag hade  precis kommit hem från begravning av min goda vän – och novembermörkret var gråare och dystrare än någonsin. Ett brev från Svenska institutet väntade i min brevlåda. Den gula loggan lyste som en sol. Min ansökan att bo i deras gästlägenhet hela april 2015 är beviljad!

Så roligt det ska bli att gå i Carolina Benedicks Bruce fotspår och leta rätt på hennes bostads-och studioadresser. Gå till Luxembourgträdgården och fundera över var hon och William vandrade, diskuterade, grälade. Och däremellan besöka konstmuséer och bistros, saluhallen och bara flanera under kastanjeblommen. Lucky me. April in Paris…

Read Full Post »

Har på morgonen läst igenom Hanne Ödins utmärkta artikel om Carolina Benedicks Bruce i Gotländskt arkiv från 1990. Det är intressant hur man behöver återvända till sin reserach flera gånger. Vid denna läsning fäste jag mig vid helt andra saker än jag gjorde förra gången.  T ex att  William målade Carolinas porträtt den 30 juni 1885 i Grez. Det måste ha varit precis när de träffades.

Jag har också bestämt mig för att lyfta ut berättelsen om Helena och Bror för att ge Carolina och WIll större utrymme. Just nu tror jag det blir bra med två lager istället för tre. Jag närmar mig konstnärerna från sidan via Liv som skriver sin avhandling om CBB. Då får jag större möjligheter att reflektera över Carolina. En annan variant är förstås att bara skriva om Brucarna, ungefär som i Anneli Jordahls Jag skulle vilja vara din hund,  i tredje person.

Efter en tur till stan tror jag att det är den vägen jag ska gå. Carry och Billy i fokus alltså. Från 1885 när de möts fram till Bills död 1906. De fick 21 år tillsammans varav åtminstone tre år bara som textuell relation. Kanske var det via breven de lärde känna varandra på djupet. De skrev fram varandra.

Read Full Post »

Just nu läser jag texter av och om Ellen Key. Skulptören Carolina Benedicks Bruce, som jag skriver om, var nära vän med lillasyster Hedda Key, vars man, Yngve Rasmussen, ritade Strand och säkerligen var inblandad i husprojektet på Brucebo på Gotland. Att göra research genom att läsa sidledes är ett intressant sätt att fånga miljöer och idéer, ett sätt att ta del av den tidsanda och kultur som präglade Carolinas liv.

När jag var på Brucebo senast fotograferade jag av en hylla där Ellen Keys böcker fanns. De var många och vältummade, vilket tyder på att Ellen Keys tankar var viktiga för Carolina Benedicks Bruce. Har också läst Ingela Bendts Ett hem för själen, som dessutom är rikt illustrerad. Bendt förmedlar mycket kunskap om Key och skapar en känsla av hur Keys liv och tankevärld såg ut. Man får en känsla av att hon var närmast besatt av Hemmet som idé och verklighet. Spännande att se hennes skisser och finurliga lösningar. Uppenbarligen tyckte hon inte om hörn, för tak, väggar, bord, dörröppningar är avrundade. Blir också fascinerad över att Key började skriva böcker först i 50-årsåldern och byggde Strand när hon var 60.

Har också läst Annelie Jordahls utmärkta Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Den fokuserar på Keys relation med Urban von Feilitzen och innehåller många fiktiva brev, säkerligen baserade på de autentiska brev som finns, men omgjorda för att bli en del av Jordahls berättelse – och undvika juridiska konflikter om hur man förhåller sig till autentiskt material? Jordahl har ett levande djupvackert språk som lyfter fram karaktärer och miljö. Man känner att hon har grundlig kunskap om Ellen Key, inte minst för att hon rör sig så lätt och hemtamt både i Ellens rika idéuniversum och i hennes fysiska miljö. Man blir verkligen sugen på att läsa mer om Key – och av Key. Härnäst blir det Ronny Ambjörnssons Ellen Key från 2012. Han har verkligen levt med henne genom lic och diss och artiklar från 60-talet och framåt. Ser fram emot den läsningen.

Har också börjat läsa Ellen Keys egen Kärlek och Äktenskap, ur Livslinjer 1. Vackert ord – livslinjer! Jag undrar hur det kommer sig att hon hade så mycket att säga om äktenskapet, ogift som hon var. Men ibland är det som sagt lättare att få syn på saker från sidan än när man står mitt i.

Read Full Post »

På Brucebo, som jag besökte igår, fick jag lite ny information om det intressanta konstnärsparet Carolina Benedicks Bruce och William Blair Bruce – och deras hem, så fyllt av kreativa idéer. Där finns till exempel två stora spisar. Den norra i matsalen av Norrvangekalk, från nora Gotland – och den södra i salongen av den röda Hoburgsmarmorn från Sudret. På spiselkransarna löper en strof ur en sång från Som ni behagar: Blow, blow your winds… Var det Carolina eller William som tyckte om denna sång? Denna pjäs? Spisarna är också prydda av paddor, som det fanns och finns rikligt av på egendomen. Hos de gamla grekerna var paddan kopplad till fruktbarhetsguden Dionysos. Carolina och William fick dock inga barn. Var det frivilligt eller ofrivilligt? Måste undersöka  det i hennes dagböcker. Noterbart är att det finns flera målningar och skulpturer av spädbarn i huset.

Blås, blås, du vintervind!
Hur skarp emot min kind
Du också vara må,
Så grymt du icke bräns
Som otacks plåga känns
I själens djup ändå!
Hej ho! Sjung hej ho! Hej ho i det gröna!
Falsk är ju all vänskap, och fjollor de sköna.
Vill slikt du ej röna,
Så fly i det gröna!

        Frys, frys, du vinterfrost!
Så djupt ej tär din rost
Som en välgärning, glömd.
Mer lindrigt är ditt band
Av is kring hav och land,
Än köld i själen gömd.
Hej ho! Sjung hej ho! Hej ho i det gröna!
Falsk är ju all vänskap, och fjollor de sköna.
Vill slikt du ej röna,
Så fly i det gröna!

Ur: Som ni behagar. William Shakespeare

Hilma af Klint är ett annat namn som dyker upp i min efterforskning. Hilma gick i Carolines parallellklass, på målarlinjen på Akademin och det finns en nakenstudie av en kvinna i salongen på östra väggen av Klint. Det finns också många textilier i form av bonader och broderade kuddar. En del är av turkisk härkomst, men några av kuddarna har den tre år yngre Karin Bergöös karakteristika. De var ju goda vänner och gick på Akademin samtidigt. Jag vet att de åkte till Grez tillsammans 1885, men hur såg deras vänskap ut efter det?

Nytt för mig är också att efter Williams plötsliga död 1906 används inte ateljén mer. Carolina fyller den med Williams målningar och artefakter och arbetar själv på andra ställen. Antar att det är hit hon går för att var honom nära. Resten av livet fram till sin död 1935 bär hon sorgekläder och kallas för Damen i svart.

En annan intressant detalj är att Brucebo är byggt på ett gravfält från vikingatiden. Visste makarna om detta?

1918 donerar hon 29 av makens målningar till Hamilton, Williams födelsestad i Canada. Som motprestation vill hon att staden grundar ett museum med hans konst, vilket effektureras 1913 – the Hamilton Municipal Gallery. Vem promotade Carolinas konst och liv efter hennes död?…

Read Full Post »

Older Posts »