Systrarna Nyströms begravningsbyrå, tryckt och klar!

Änligen. Lagom till firandet av min 66e årsring kom Eva Stillings och min roman Systrarna Nyströms begravningsbyrå, efter lång väntan. Förlagsprocessen är tålamodsprövande, i synnerhet under en pandemi. Tur att vi har haft en riktigt bra redaktör, en underbar formgivare och gott stöd av Lava förlag i alla kringelikrokar.

Vi har också lanserat en hemsida där man kan läsa mer om oss och romanen samt beställa en bok (från den 13 juli). Signerad om man vill. Där finns också en länk till musiken i romanen. https://hallbergochstilling.com/

Baksidestext: Vännerna Meta Bergman och Liz di Fardo bestämmer sig för att skapa en annorlunda begravningsbyrå i domkyrkostaden Strängnäs. I huset som tycks ha sett och hört allt. Drömmen om en mötesplats med tid för samtal, både om ljus och mörker, är från början Metas. Trots hennes vilja att klara allt själv, inser hon snart att det behövs en partner. Liz, som måste kämpa för att våga, söker nya sammanhang och en omstart efter en nedbrytande skilsmässa. Snart ansluter också Amatus Fridell, ett original med poesi i innerfickan, den udda kyrkoherden Riita Salisjärvi, bröderna Nesrim tvärs över gatan, Metas dominanta mamma Ada, och Eda Lien – grannen som visar sig vara expert på sprängämnen.

I tolv kapitel, ett för varje månad under begravningsbyråns första år, tar sig Meta och Liz an helt väsensskilda begravningsuppdrag som inte bara utmanar deras kompetens utan också ställer relationer och livspussel på prov. När pandemin drabbar Sverige förändras förutsättningarna, inte minst för hur begravningar ska och kan genomföras. Hur ska det gå med vänskapen, kärleken och ekonomin när det finns så många restriktioner och komplexa önskemål? Nej, ingenting blir väl riktigt som de har tänkt sig.

Berättelsens allvar och humor växlar på samma sätt som den zebrarandiga sorgens rörelse mellan mörker och ljus. “Systrarna Nyströms begravningsbyrå” handlar om att våga ta ett språng för att förverkliga drömmar, men också om alla oväntade och omtumlande möten som uppstår runt våra frågor om livet och döden.

Read Full Post »

Med ögon känsliga för grönt

Grönt. Skönt. På landet igen.

I landet. I myllan.

Lavendeln friseras fram.

Myntan får näsborrarna att vibrera.

Hjärtansfröjden Ahh!

Så skönt att ha fingrarna i den solvarma jorden.

Få jord under naglarna.

Och så vackert det blir med alla ärgade, spruckna krukor fyllda med skönt grönt.

För att inte tala om all denna vackra kirskål.

Ska bli kirskålspesto till middan!

Leo och Livs konflikt får vänta.

Men visst handlar det mesta som urartar om rädsla.

På nationsnivå och på individnivå.

Rädsla att förlora makten,  rädsla att bli utrotad, rädsla att inte vara älskad

– att bli dumpad.

Men en solig, grön, skön dag som denna med kastanjeblad som paraplyer,  vill man göra som fåglarna

– flyga, kvittra och älska.

Read Full Post »

Ourubus

Det som förbinder mina huvudkaraktärer är bland annat att de alla har en stor sorg i sina liv. Har vi inte alla? tänker jag då. Alla relationer slutar ju förr eller senare med uppbrott. Skilsmässa eller död. Endast relationen till barnen syftar verkligen till uppbrott, men trots det har man ju kvar dem efter separationen.

Livet är rörelse. Inget förblir som det har varit. De livsbejakande rapparna Mofeta & Jerre satte ord på mina tankar, med deras Allt jag vet, på deras senaste släpp, Bomben. Häftigt att budskapet känns giltigt också för mig trots att en generation skiljer oss åt.

Min roman handlar om just det; kärleken är tidlös och universell. Den ser i princip likadan ut i alla åldrar. Det är bara det att den nästan bara gestaltas i ungåren. Jag vill ändra på det.

Ps  Ourubus = Egyptiskt tecken som symboliserar livets ständiga pånyttfödelse. Formgivaren Christina Fürst har skapat en symbol som visar att man har sorg istället för det tidigare använda sorgebandet. dolorii.se. Borde vi inte ha ett livsband också? Jag vill leva fullt ut! Vivere!

Read Full Post »