Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2010

Nyårsafton. Ett år går mot sitt slut. Det är som att jonglera och ha alla dagarna som bollar i luften. Rörelse. Allt kan ske. Och allt sker mot en fond av död. Avslut. The End. Och en möjlig pånyttfödelse. I morgon är ett annat liv.

Vi har inget liv att försäkra. Det är bara att leva. Vara beredd på allt. Och inte styras av rädsla.

Själv ska jag dansa mera. Vildare. Vaknare. Till rytmen av hjärtats trumslag. I cirklar. Tillsammans. Med fria improvisationer och vilsamma omkväden.

God Ny Savig Årsring!

Read Full Post »

Idag har jag lagat diskmaskinen – eller rättare sagt felsökt diskmaskinen för att till slut komma fram till att det var den där blindtarmen på avloppsröret som behövde tömmas. Kom av mig lite där i julefriden. Å andra sidan är det så tillfredställande att kunna reparera det som är trasigt.

Sparkturen på eftermiddagen på nyplogad väg restaurerade julstämningen; det är något med rytmen i sparkandet, det kärva ljudet när medarna skär i snön, den rykande andedräkten och rosorna som slår ut på kinderna; allt återknyter till barndomens vita vintrar i Norrbotten.

Här ute är det vackert som ett julkort. Så vilsamt att laga mat och äta gott, sitta länge vid bordet och låta samtalen vindla genom julenatten i brasans sken. Vi var helt insnöade igår. Skönt att inte vara på väg, ha allt man behöver och bara njuta av att finnas till. Och att kunna lustläsa. Min goda vän och granne Cecilia kom över med en riktigt njutbar julbok – Drottningen vänder blad, ett litet men passionerat verk av Alan Bennett. ”En nästan oanständig njutning” som det står på omslaget. Jag tänker köpa ett dussin och ge till alla vänner som ännu inte förstått vitsen med att läsa. Enjoy!

Read Full Post »

Leo är nu utskriven från sjukhuset med hjärnskakning, benbrott och nya värderingar. Lite mörbultad men annars ganska ok. Liv har bjudit hem honom till sig över jul. Det passar ganska bra. Sonen är med pappan i Thailand över helgerna; hon känner nåt slags ansvar, men mest lust att spendera några dagar tillsammans med Leo igen och se var de befinner sig nu. Livs föräldrar firar med sina respektive, Leo har bara sin mamma  och hon är gammal och förvirrad och bor på det fantastiska demensboendet Hattstugan.

Bror och Helena firar i Malmö. Födelsedagsmiddan i Köpenhamn var ett otippat bonusförspel till julen. Helena är oupphörligt förtjust över vad denne man hittar på. Omtänksamma partners är fint.

De tänker samvaro, god mat och kultur under de två veckor som de ska tillbringa tillsammans – och någon slags beslut om 2011; vad vill de egentligen med varandra? Bo ihop? Bo isär?

Själv är jag på väg till min skärgårdsö. Barnen och jag ska softa omkring i flanellpyjamas och lammskinnstofflor, baka bröd, koka knäck och laga god mat, elda i kakelugnarna, spela spel och kanske titta på nån dvd. Klappfri jul har vi sen många år. Så skönt att bara vara, låta tankarna veckla ut sig som fallskärmar, hinna fatt sig själv.

 

 

Read Full Post »

”Låt resa en penis av röd sandsten på min grav och rita dit Hic Jacet= Här ligger han”.

August Strindberg. Förstås! Detta läser jag i dagens Sydsvenskan i en artikel av Jens Liljestrand. Han har skrivit en lysande reflektion över självmordsbombarens motiv. Blott ett stenkast från inskriptionen av ovan nämnda citat avslutade terroristen, trebarnspappan från Tranås sitt liv. Man undrar över drivkrafterna i våra liv – eller handlar det om hur vi vill bli ihågkomna? Som en sjutusan till karl – eller som martyr. Är det samma sak?

Redan Havamal visste kraften i vårt eftermäle. Fänad dör, fränder dör, själv dör du även; ett vet jag som aldrig dör; dom över död man. Om man inte har gjort något minnesvärt med sitt liv kanske man kan bomba sig in i andras minnesbank? Och kvinnorna då. Tänk om Moa Martinsson hade bett att få en rosa vulva av sandsten på sin grav. Eller om trebarnsmamman från Mariefred hade lagt bomber i barnvagnen och exploderat sig in evighetens runor.

Det sista är så sorgesamt. Så destruktivt och galet.

Paradoxalt nog känns det som om människorna i Stockholm idag ler mer mot främlingar, är mer uppmärksamma, varmare mot varandra – som vore mänsklig värme den enda åtgärden mot våld och ondska som har effekt.

Read Full Post »

Upplyst!

 

Upplyst!

Helena fyller år idag. Udda. Efter morgonens luciatåg med barnen från förskolan Kantarellen i samma hus, var det glögg och pepparkakor på kontoret. Och chefen Olle passsade på att hålla ett litet födelsedagstal till Helena som byråns egen ljusbärerska. Och till hennes stora förvåning förärades hon en batteridriven ljusgirland som han hängde runt hennes hals. Glittrande och upplyst strålade hon resten av dagen och kände sig plötsligt stillsamt glad. För både det ena och det andra. T ex att hon tog på sig bhn idag. Var skulle hon annars ha placerat batteriet?

Och snart kommer Bror med tåget. Han har bokat bord för länge sedan på Noma i Köpenhamn – en av världens bästa restauranger – men det vet inte Helena än, bara att de ska gå ut.

 

Read Full Post »

Hade en makalöst rik dröm i natt, med flygturer och marknader, myller och möten – och allt i ett brokigt symfoniskt flöde. Men märkligast av allt – ett nytt ord föddes fram. Jag antecknade det i min anteckningsbok som jag har på nattduksbordet, just för denna typ av flyktiga drömfragment och annat esoteriskt tankegods som kommer till mig i övergången mellan sömn och vaka.

En blankarell – en äkta blankarell! Minns inte längre vad det var, förutom att det kändes som om det var något värdefullt och unikt och denna blankarell förärades mig under stort allvar. Lite som Nobelpriset, fast mer in spe.

 

Read Full Post »

Snön faller tungt över Leo och Liv på Gotland, över Bror och mig i Stockholm och över Helena i Malmö. Det är vitt och vackert och helt kaotiskt i trafiken. Leo har hamnat på Visby lasarett efter en lindrigare bilolycka. Alla processer liksom kommer av sig, får en ny riktning, efter dessa olyckor.

Själv prövade jag på en Hot Stone Massage på väg hem från min skrivarlya igår. En följsam och kunnig massös la heta stenar på min kropp och masserade sedan mina spända skrivarmuskler med händer och stenar. Och aromatisk olja. Hela kroppen och till och med ansikte och hårbotten fick en varmskön genomgång  – all inclusive med Sade och levande ljus som stämningsskapare. Och efteråt svävade jag som ett doftmoln längs Drottninggatan iklädd ett skinande blankt leende (såg jag när jag kom hem).

Huru saligt det är att bli masserad. Man blir skön inifrån och ut.

 

Read Full Post »

Older Posts »