Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2010

Helena och Bror åker till Gotland över Midsommar. Helena har vänner som har ett hus i Själsö. Vackert ord.

Det är första gången de reser tillsammans. Första gången de uppträder som ett par. Första gången de blir definierade av andra. Sommaren är löddrande hundkex och flammande vallmo. Det är ymnigt på alla sätt.

Förälskelsen lyser om dem. De möter varandras blickar hela tiden, fingrar på varandra, hittar tillfällen att stjäla kyssar av varann i en dörröppning, i en dans runt stången, på en stig ned till havet. Snabbt och nästan omärkligt. Tror de.

Det är klart att alla lägger märke till förälskade människor. För Helena och Bror blir det uppenbart först när en flicka i 5-6-årsåldern pekar på dem och säger med hög klar röst: – Dom där är kära!

Människor i olika åldrar myllrar. Det är sol och stilla. Varmt och avspänt. Snaps och sill. Sånger som klingar mot den sorglöst blå himmelen. Allt är ett leende.

När sammetsmörkret sänker sig över midsommaraftonen och Brors ansikte lyses upp av levande ljus som får hans ögon att glimma, undrar Helena ett ögonblick hur deras relation kommer att te sig när förälskelsen är över. Men det får bli en senare fråga. Nu vill hon bara vara. Ett med sommarnatten. Gotländsk sommarnatt.

De vandrar längs strandängen till en fiskebod. Olika nyanser av blått. Bror tänker att det var länge sen han kände sig så levande. Intensivt levande. Han känner doften av timjan. Värmen av Helena.

Blåeld. Solmättad hud.

De somnar inslingrade i varandra. Havet andas lugnt och rytmiskt.

Att livet kan vara så vackert.

Så njutbart.

Så skönt.

Read Full Post »

När Edith Södergrans Rosen fyllde ceremonisalen på Potato Potatos massbröllop sköljde sinnligheten genom Liv.

Som ett ljummet försommarregn.

Rosen

Jag är skön

ty jag har vuxit i min älskades trädgård.

Jag stod i vårregn och fick dricka längtan

jag stod i solen och fick glöd

-
nu står jag öppen och väntar

Read Full Post »

Victoria och Daniel. Förstås.

Men också Scennätverket PotatoPotato som ville skapa ett alternativ till den rojalistiska yra där undersåtarna passivt betraktar någon annans fest.

20 ungdomar utmanade, kommenterade, utforskade äktenskapets form och innehåll genom att anmäla sig till Det lite billigare lite sämre bröllopet, samma tidpunkt som det rojalistiska. Subjekt på sin egen fest!

Liv var på plats som vittne till bästa vännen. Och fick vara med om en hel bröllopsdag som började med att de anmälda fick en slumpvis utvald partner, sedan till kostymören för kläder, till frisören för frisyrer och till floristen för passande blommor – allt inför öppen ridå – så de tillresta gästerna kunde följa den skapande processen. Efter det till fotografen. Och så till den rosen-och tyllklädda drömmen till bröllopssal. Moriskan. Malmö.

Där väntade den mångsidige officianten Kåge Klang i prins Eugens målarkaftan – och skön underhållning som brudparen hade valt. Tio uttrycksfulla par vigdes efter varandra; 10 spännande, unika tablåer som konstverk, dikter, musik och kyssar i kärlekens namn. Efter det bröllopsvals, parad genom Folkets Park och sedan bröllopsmiddag med tårfyllda tal och skimrande underhållning. Vilt och poetiskt på en och samma gång. Bröllopsfest med livemusik och till sist efter midnatt Skilsmässa som egen ritual.

Det här var precis vad Liv behövde som vitamininjektion till sin komplicerade trånga tvåsamhetsidé och tvåsamhetskollaps. Det finns andra sätt att fylla gamla former med liv. Eller behöver man formerna överhuvudtaget? Åtminstone lämnade Liv festen fram på småtimmarna lyckligare än på länge.

Störst av allt är kärleken.

I alla dess former.

Allt kan ske.

Read Full Post »

En Oscar i skådespeleri eller VM -guld i fotboll? I eftersnacket igår fick Jonas Karlsson frågan. Han valde det senare. Att dela framgång med ett team är större än den solitära insatsen. Längtan att höra till är stark.

På tal om Jonas Karlsson. Förutom att han är en stor skådespelare och ”ohälsosamt intresserad av fotboll” (precis som Bror) är han också en atletisk författare. Hans noveller är underfundiga och långverkande. Det andra målet är svindlande underfundig. Han snurrar kring ensamheten och att vara inkluderad eller inte.

Ikväll kommer Åsa Lindeborg till VM-magasinet. Hennes Mig äger ingen var också en stor läsupplevelse. Av ett helt annat slag. Om ett helt annat slags utanförskap.

Två författare passionerat intresserade av fotboll. Lagsporten framför andra. Som skriver om ensamheten. Hmmm.

>>>>>><<<<<<

Astrid min Astrid.

Att sörja är en randig process. Man går mellan att var oändligt sorgsen till att vara upprymd.

Emotionerna far hit och dit. Med stor kraft.

India Arie hade hon tyckt om – om de hade varit samtida.

Två solitära drottningar. Intresserade av fotboll.

Read Full Post »

Moster Astrid är död.

Det kom inte precis oväntat, men ändå. Min mammas olagoma lillasyster.

Spirituell, rolig, varm och klok.

En viktig vuxen i mitt liv.

En uppmuntrare.

En inspiratös!

En solitär som inte fick några egna barn, men som blev just den kreativa kraft som jag

behövde för att stå ut med min egen mamma.

Som representerade något annat.

Ett annat perspektiv.

Som visade att det var möjligt att resa ut i världen även om man inte kunde

engelska.

Att man kunde bjuda hem A-lagarna på en god middag med silvret och kristallglasen

och finaste damastduken

Att man kunde tillverka och bära alldeles för stora och

iögonfallande hattar av egen design.

Att man kunde snickra en veranda, byta däck och älska

skyhöga klackar.

Att man kunde både det ena och det andra.

Att man kunde vara sin egen sort.

Att man kunde leva fullt och brokigt.

Fridens liljor över hennes minne.

Hon älskade också Ella Fitzgerald.

Read Full Post »

Stannar bilen. Bara måste in i det gula, guldiga, solmättade, ljusa.

Går längs en kant så jag inte trampar ned rapsen för bonden, och tar mig ut i det gulas mitt. Omsluten av flödande gul färg står jag där mitt i fältet i mina blålila kläder. Det vibrerar i komplementfärgernas möte.

Står stilla en lång stund. Genomlyst av varmt guldgult ljus. All gold.

FotbollsVM. Tyskland- Australien 4-0. Bror är uppslukad. Helena ointresserad i vanliga fall, men nu nyfiken att försöka dela, förstå det som Bror älskar. Män blir så emotionellt utlevande i sport. Vad är det som skapar förutsättningar för annars emotionellt hämmade män att bli så passionerade? funderar hon.

Och så eftersnacket, då det analyseras på djupet. Män kan verkligen analysera och reflektera! Handboll eller inte? Varför hade serben handen i luften? Det hade man funderat på hela dagen.

Gult tycks symbolisera både starkt negativa och positiva värden. Avundsjuka och fara å ena sidan – och liv och rikedom å andra.

Fotbollsspelare, dvs i allmänhet män, kör på tills någon högre upp i hierarkin varnar eller visar ut. Gult kort! Kvinnor ser till att vara sina egna domare, tänker Helena.

Om jag inte minns fel var Gula namnet på en babylonisk gudinna som skonade och beskyddade liv.

Är det henne Mari Boine sjunger om?

Read Full Post »

Eller är sorgen bara självömkan? Man är lämnad. Övergiven. Ensam.

Tycker synd om sig.

Åtminstone enligt Don,  Art Director i Mad Men, den välgjorda, GoldenGlobe-belönta TV-serien om reklambyrån på Madison Avenue i början av 60-talet, därav namnet.

Nog har det väl hänt en del med jämställdheten sen dess..?

Read Full Post »

Older Posts »