Livets nynnande språk

Nu dör mina mostrar, fastrar, morbröder och farbröder slag i slag. Eller snarare vissnar bort. De blev alla gamla.

Kommer att tänka på Gamlandets lov av Sandro Key Åberg och finner en dikt om döendet och levandet.

Javisst, så är det,

den oavbrutna och starka

blåst som kallas tid,

den härjar också människoträdet.

Dess härlighet förgår, dess kvistar

slits från sina fästen,

dess grenar knäcks

och den en gång lummiga

och grenrika kronan slår

i vinden kal och spretig.

 

Du tror det bara härmar livet

i sin kraftlöshet

och att det bara är döden som

knarrigt muttrar i dess grenverk,

men det bor ett livets språk

också i det magra vissnandet,

det bor ett kärleksliv

också i det torra riset,

och kärleken till livet

är inte mindre i den torra

gren som knäcks än i den

saviga som lövrik svajar!

 

Det går ett nynnande genom trädet,

det stiger från rotens krona

och det är livets glädje

som gnolar där i stammen

och när det bryts av stormen,

så är det livets brus som hägnar störtningen mot jorden.

Read Full Post »

Julen 1885

12 december 1885. Också Carolina och Will brottas med att definiera var de är hemma. Carolina har bestämt sig för att Will är hemma för henne, även om han inte tilltalar hennes familj. Hon vill ha honom, vara med honom, planera framtiden med honom. Men hindren hopar sig i horisonten. Han är långt borta, han är deprimerad, han är utan pengar.

Men hon är nära, full av energi och tillförsikt – och med god ekonomi. Hur ska hon få honom att inse att han i sig själv räcker? Allt det andra ordnar sig. Hon vet med säkerhet att när de är tillsammans igen kommer allt att kännas bra. Pengar finns. Pengar ska användas för att bygga deras gemensamma hem. Själsö. Hon har redan mark där. Hon fantiserar om en ateljé, ett bekvämt och vackert hem som de ska rita tillsammans, med inspiration från Canada så han får med sig en bit av sitt land.

Hon har hans fotografi från Barbizon framför sig när hon skriver till sin darling. Falguière är bortrest och hon kan inte arbeta vidare på sin stora skulptur i väntan på hans hemkomst. Istället planerar hon att fira julen i Grèz. Det är fem veckor sedan Will och Carolina förlovade sig och hon har skrivit flera brev till honom. Hon är en flitigare brevskrivare än han. Det senaste livstecknet från honom var skrivet den 20 november. Hon skickar honom nu en julklapp, ett par stickade halvvantar i ull som han kan ha på sig när han målar utomhus, med ett broderat W inuti, och ett rosa  brev med röd inspiration – och försluter det med sina läppar.

Read Full Post »