En stark drivkraft för våra beteenden tycks vara lojaliteten.
Det kan handla om lojalitet med tidigare upplagor av oss själva, lojalitet med fd arbetskamrater, lojalitet med döda föräldrar ja t o m gamla expartners – allt som fungerar som en bro till vårt förflutna, ett lod ner i det förgångna som förstärker våra värderingar. Det är ju i och för sig inte så konstigt. Vi är ofta logiska åtminstone inför oss själva, även om logiken långt ifrån alltid är begriplig, synlig för andra.
Det är där tolkningarna kommer in.
Verkligheten pågår. Något händer. Jag tolkar. Du tolkar. Tolkningarna krockar med varandra. Tolkningarna som är broar till våra gamla erfarenheter, sånt vi känner igen från tidigare, komfortzonen – been there done that.
Du har inte hört av dig på hela veckan – alltså älskar du mig inte.
Som ett lackmuspapper framkallar tolkningarna sanningen för oss.
Tror vi.
Ställningstaganden som baserar sig mer på det som varit än det som är. Vi är så snabba att värdera verkligheten. Oftast till vår nackdel.
Inte så konstigt att det kan urarta. Egentligen är det mer förunderligt att vi överhuvudtaget förstår varandra och tolkar rätt nån enstaka gång!
För övrigt är det så mycket roligare att städa med röda läppar och bra musik!
Signora Sabatini 