Av en slump (?) ramlade jag över den utsökta Youn Sun Nahs tolkning av My favourite things. Som tio-åring drabbades jag av filmen Sound of Music och lärde mig att spela och sjunga alla stycken. Rogers och Hammersteins varierade text-och musikkompott var en emotionell och musikalisk glädjekälla för en hungrande flicka vars vresige pianolärare fördömde allt som inte var klassiskt.
Sun Nah närmar sig det sönderspelade, nötta stycket från ett annat håll och lyckas hitta något vibrerande under ytan. Till och med orden känns nya och skimrande. Just detta är också författarens utmaning. Man betraktar livet i dess ofta slentrianmässiga vardagskostymer och framkallar och omformulerar berättelser i skepnader som gör att tillvaron föds fram förunderlig och angelägen.
Vad tycker jag om nu 35 år senare?
Franska tulpaner, närvarande människor som vill något, mustiga köttgrytor, skriva, böcker, teater, film och utställningar som får mig att tänka nya tankar, espresso, människor som reser sig, Joni Mitchell, Maya Angelou, blåsippor, Katharine Hepburn, Cate Blanchett, Emma Thompson, Meryl Streep, Miles Davis, Ella Fitzgerald, Fatoumata Diawara, Sara Lidman, Silke, Prioritaire, Lyckad nedfrysning av herr Moro, Märk världen, Ett oändligt äventyr, ett stilla hav, dagg, klar blå himmel, vänskap, ett stormande hav, samskapande, ordlösa leenden som skakar hand på avstånd, spela O helga natt så det dånar, värme, snöljus, norrsken, rött fylligt vin, kyssar med mjuka läppar… ochPotatoPotato.
Signora Sabatini 