Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2010

Bror och Helena, Liv och Leo – alla fyra har glesnat i kontakterna med varandra. Bror bedövad av sorg och Liv bedrövad av relationstvivel. Likt skadeskjutna djur tystnar de, svarar inte på mejl och sms, drar sig inåt, tassar omkring i dimmiga träskmarker utan överblick.

Helena och Leo förstår att ta det varligt – men det är en orolig väntan, utan energi. Leo rannsakar sig själv och lindrar skuldkänslorna med värmande vodka. I små doser. Utspätt med lingondricka. Vargtass är en av de få drinkar Liv tycker om. Han inser dock att han är ute på farliga vägar, att dränka sina sorger ger verkligen inget gehör hos Liv. Helena känner Brors behov att få vara själv ett tag och bekymrar sig över skottlossningarna i Malmö. En kollega var i närheten vi den senaste skottlossningen – och chockades svårt. Vad är det som händer? Vem skjuter och kastar sten mot oskyldiga människor? Varför vill man sprida terror och rädsla? Har de ingen som tycker om dem?

SDs framgång i valet är annars det som bekymrar mig mest dessa dagar. Att arbeta mot dem, tycks inte vara någon framkomlig väg. Martyrskap kan vara väldigt framgångsrikt. Men hur mobiliserar vi krafter för ett mångperspektiviskt samhälle? Det är ju så mycket roligare, intressantare och mer utvecklande att omfamna det brokiga än att försöka tvinga in sig i det likriktade. Man hör ju på ordet lik- riktade att det är rena döden i grytan. Haha.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Integrationspolitiken fungerar inte. Vi måste diskutera hur vi ska hantera människors utanförskap.  Mina båda barn har blivit utsatta för oprovocerat våld av invandrare. Det är inte bra. Ett tecken på grav frustration; att känna sig utanför, i underläge, undanskuffad. Det farligaste av allt. Hur skapar vi ett samhälle där medborgarna känner sig inkluderade? Vi gillar olika- kampanjen tycks få brett stöd. Det känns värmande!

Ett annat mindre problem har också dykt upp. Jag har identifierat en idog pianist i huset där jag har min skrivarlya. Ett par våningar upp. Oklart vilken lägenhet. Människan spelar på dagtid så det är ju inget fel med det. Och jag älskar verkligen musik. Men det här klinkandet tränger genom märg och ben, invaderar mitt system. För att dämpa olåten experimenterar jag med tunga gardiner och draperier – och tjocka mattor. Nu senast prövade jag att skriva med hörlurar fyllda med annat ljud som jag bestämmer själv. Just nu en CD med ljud av vågor som rullar in och för bort det mesta av störningarna. Ljudet av sand och sten som sjudande rasslar i bakvattnet av en våg. Enda bekymret med det är att havets sång är så sövande.

Read Full Post »

Beträffande valet.

Berättelsen om Annica och hennes utförsäkring är så vedervärdig.

Så jävla osoft.

Read Full Post »

Det har regnat idag. Höst i luften. Men inombords är jag solbelyst och gyllenvarm efter min dansvecka med myterna.

Det är alltid lite vemodigt, men samtidigt skönt på nåt vis, att växla in i stadens krispiga hösttempo med rykande färska spelscheman på teatrarna, spännande utställningar, nygamla caféer. Och vad det byggs överallt! Allt tycks vara i rörelse! Perpeetuum mobile.

Och så har jag hittat en liten skrivarlya, vid Hornstull. Första dagen bar jag dit bara ett bord och en stol. Tänkte att jag skulle pröva hur det känns att skriva i en helt avskalad miljö. Det gick inget vidare.

Igår forslade jag dit lite böcker, några bilder jag tycker om: Matisses Livsdansen, en liten bronsstaty av Artemis, några stenar från Kreta. En spiralformad ljusstake. En bild på mina barn. Skrattande. Och en stor affisch av Monet med näckrosor som jag köpte på Louisiana en gång. Nota bene: jag kan inte arbeta i ett vacuum. Mina tankar behöver ta avstamp i välbekanta saker laddade med kärlek och minnen. Några få tycks räcka.

En liten svart tekanna och en djupblå tekopp i tunnaste lera, med vit insida så man kan se färgen. En liten espressobryggare. Och de färgglada kopparna i det praktiska stället från Paris.

Kaffe, grönt te och en glasburk med mandelbiscotti. Och när jag längtar människor kan jag gå till Morsan – ett stenkast bort – där det finns ljuvligt ingefäradoftande morotssoppor, grymt surdegsbröd, goda latte och älskvärd personal där ingenting är omöjligt. Vintagedelen ska jag återkomma till nästa gång.

Vidare ett bångstyrigt paradisträd. Och så havtornsolja att smörja in sig i. Insmord blir jag smidig och len som en smekning. Och med en doft som får orden att älska fram varandra. På bordet ett fång med roströda svulstiga astrar.

Prunkande, olagoma, sanslösa.

Som ett litet tack till tant Astrid.

Nu behöver jag inget mer.

Read Full Post »

Loving a mountain is not easy

You will have to take it stone by stone

into your hands and your skin and into the space in your head

that is prepared for mountains.

*

The mountain is there, a mountain. It is not inside you.

It has all it can do being a mountain.

It does not want to be loved.

McComb

Read Full Post »

Har slumrat en timme i hängmattan uppspänd mellan ett pinjeträd och en hibiskus med skamlöst erotiska, djupröda blommor. 36 grader varmt. För att inte säga hett, även om det fläktar skönt från havet. Sen låg jag halvt vaken grunnande på frågorna som vi skulle tänka på tills i morgon, vaggad av brisen, ackompanjerad av böneutroparna  på avstånd: Vilken myt/historia lever du? Vad krävs för att du ska bli drottning i ditt liv? När upptäckte du det du helst tycker om att göra?
*
Vi stiger upp halv sju varje morgon. Snabb simtur i polen och sen frukost 7. Dans till 10. Paus och sen berättar vår karismatiska lärare om myterna- samtal/bikupor. Lunch 13. och sen siesta till 18 då vi äter middag. Dans 19-21. Däremellan simturer  i havet, utflykter, promenader och tai-chi. Hög energinivå. Inspirerande och energirikt!
*
Myterna är så otroligt intressanta. Alla dessa teman som dyker upp i förhistorisk tid och sen i kristen, judisk och muslimsk religion i lite olika varianter. T ex finns i alla kulturer berättelsen om nedstigningen i underjorden som en nödvändighet för utveckling/uppståndelse. Inanna gick ner frivilligt, Persefone nedlurad av Hades, Jesus korsfäst. Gemensamt är att de alla måste offra något, göra sig av med något för att komma vidare på sin livsvandring. Trots att de är döda. Men liv och död är ju bara olika sidor av samma mynt-enligt myterna. Jungfruskapet är ett annat tema. Vad står det för egentligen? Ja, sånt pratar vi om- och dansar. Förenar kropp och intellekt.
*
Igår kväll dansade vi möten – speglade och kontrasterade oss i varann. Så mycket roligare det är när man är komplementär- också i en dansrelation! Det måste till olika poler för att det ska bli energi , som vår lärare sa.
I afton dansar vi oss ned i underjorden.
Wish me luck!
Nu mot Poseidons salta domän!
***

Read Full Post »

Anatolien – detta musiska namn med dubbla betydelser –  landet där solen går upp och landet fullt av mödrar. På denna solsmekta jord mellan Medelhavet och Svarta havet tvinnas rötterna till Europas kultur samman, både från Öst och från Väst, kristendomen, judendomen och islam.

Jag befinner mig nu i Guzelcamli på Turkiets västkust,  en timmes vild bilfärd från Izmir.

Perseus lär ha mött Medusa här. Och enligt myten sägs jungfru Maria ha badat i Zeus grotta på väg till Efesos. Själv har jag mött morgonen i det skimrande Egeiska havet med Samos blånande berg i fonden. Hibiskusarna flammar rött och rosmarinen bildar häckar ned mot havet. Allt doftar rymd!

Vi cirklar, dansar oss in i myternas centrum med våra individuella berättelser. Hur vackert allt vävs samman.

Idag har vi hört kursledaren berätta om Penelopes röst. Den stumma rösten i Odysséen. Hur angeläget det är att lyssna till den röst som inte hörs, se den människa som  inte är synlig, söka de berättelser som ännu inte berättats. Allt finns..

***

We come spinning out of nothingness,

scattering stars.

The stars form a circle,

and in the center we dance.

Rumi

Read Full Post »