Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2011

Såg Les Misérables på Malmö Opera i helgen – underbara musiker, proffsiga sångare. Les Mis är en av de populäraste musikalerna i världen, med 60 miljoner besökare totalt. En musikal baserad på Victor Hugos roman från 1862.

Blev mäkta förvånad att Ture Rangströms översättning har så många nödlösningar och grötrim. Trots några mäktiga sångnummer och avancerad roterande scen är det fascinerande att 130 personer på scenen gör så lite avtryck. En riktigt påkostad pekoral! För 575 spänn vill man gärna ha med sig något hem.

Och så igår scenkonstnätverket PotatoPotatos Lite Billigare Lite Sämre version – en gestaltande replik – på operans bakficka. Att extrahera  en tretimmars musikal till en timmes halsbrytande djupt roande kommentar. Det är stor konst.

Också Les Misérables blev mer minnesvärd med Potatos behandling. Nya perspektiv! Vilken genial idé att låta nya grupper möta Operans repertoar via PotatoPotato. Malmö Opera har hittat ett helt nytt koncept! Ser fram emot nästa Potatotolkning!

Döden var en ständigt närvarande medspelare i båda upplagorna. I det verkliga livet förde en vanlig mammografiundersökning upp döden på dagordningen. Om en liten stund ska jag till KS på en ny undersökning. Bröstcancer? Tänk om jag är döende? Hur ska jag förändra mitt liv då? Hinner jag skriva klart romanen? Göra det jag verkligen vill? Var vill jag bli begraven? Hur?

Tankarna rasslar iväg. Livet är kort. Nuet – ett skimrande skört smycke.

DödenDöden. Ständigt närvarande både i konsten och livet.

Annonser

Read Full Post »

Dumstrutavdrag

Igår hamnade Bror och Helena i en hetsig politiskt diskussion. Eller snarare en om maktmissbruk. Hur kommer det sig att en socialdemokratisk partiledare blir så girig att han med 144 000kr i månadslön vill att skattebetalarna ska betala hela hyran på hans bostad? Fattar han inte att det är ett dumstrutavdrag som kommer att göra att han förlorar all trovärdighet. Här går meningarna isär. Den ena har en förlåtande hållning och menar att alla kan göra fel ibland. Den andra är mer skoningslöst fördömande.

Själv längtar jag efter politiker som vågar vara förebildliga. Som förstår att man inte kan prata om solidaritet med trovärdighet om man roffar åt sig hela kakan själv.

Juholt blev just dåtid.

Read Full Post »

Vermeer

Leo har varit frånvarande ett tag. Bortom sig själv. Men denna lördag är ny. Ett milt ljus fyller honom med tillförsikt. Ett konstkort från Riksmuseet i Amsterdam som Liv och han besökte för några år sedan dyker upp i en bok. The love-letter.

Väl medveten om att Liv älskar Tranströmer skriver han denna dikt på kortet och skickar det till henne. Prioritaire. Utan avsändare.

Det susar i öronen av antingen djup eller höjd.
Det är trycket från andra sidan väggen.
Det får varje faktum att sväva
och gör penseln stadig.

Det gör ont att gå genom väggar, man blir sjuk av det
men det är nödvändigt.
Världen är en. Men väggar…
Och väggen är en del av dig själv –
Man vet det eller vet det inte men det är så för alla
utom för små barn. För dem ingen vägg.

Den klara himlen har ställt sig på lut mot väggen.
Det är som en bön till det tomma.
Och det tomma vänder sitt ansikte till oss
och viskar
”Jag är inte tom, jag är öppen”.

Read Full Post »

Hurra!

Så djupt glädjande att Tomas Tranströmer får nobelpriset i litteratur. En stillsamt okuvlig humanist. En hisnande poet som blixtsnabbt bringar läsaren till stark närvaro. En språkets ekvilibrist som öppnar glipor i verkligheten där vardagen glimmar i mörkret.

Man kan öppna hans samlade verk var som helst och läsa – och drabbas. Bli påfylld med nya bilder och tankar om världen och sig själv.

Bränsle för själen.
Bränsle till förvandling.
Mera liv.
Valv bakom valv oändligt.

Läs gärna mina andra inlägg om denna dikt här och här.

Read Full Post »

Att vara i stunden. Att vara stundent. Hur svårt är inte det? Särskilt Leo har bekymmer med det. Alltid på väg. Planerande ett annat nu. Någon annanstans.

När Liv försöker få honom att stillna i stunden, uppleva det som pågår blir han provocerad, trots att han vet att hon har rätt. Allt för väl. Kanske irriterar det honom att någon annan försöker bestämma över honom. Han har aldrig gillat att någon annan styr. Inte ens om det har varit kärleksfullt menat. Inte ens om han själv har velat förändring.

Leo känner sig allt mer tveksam till att gå djupare i relationen med Liv. Den allt mer krackelerande självkänslan påminner honom ständigt om att han inget har att erbjuda Liv. Hon har utbildning, pengar, jobb. Vad har han? Förutom ett ständigt underläge? Han har ju i och för sig ett spännande liv i retrospekt. Men det som har varit är ju trots allt historia. Inget att bygga något på. Inget som duger att ladda framtiden med.

Liv protesterar. Hon tycker att han är full av innehållsrikt liv. Han är den hon vill vara med. Men det hjälper föga. Han går på känsla. Det kommer aldrig att gå. Alla relationer hittills har ju gått sönder. Förr eller senare kommer hon att upptäcka allt som han inte har. Hon vill vara förälskad och då modellerar hon fram den man och den känsla hon vill ha. Så ser hans tolkning ut. Trots att han tycker mycket om Liv är självtvivlet starkare.

Leo häller upp en whisky, spelar Steely Dan Two against nature på hög volym och hoppas saker och ting ska ordna sig.

Liv flyter ut i smekande jazzslingor som lägger sig som balsam över sårade känslor. Just nu Tord Gustavsen,  ett glas rött och Being there

Read Full Post »