Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förälskelse’

Förälskelse i all ära, men efterälskelsen är helt klart intressantare än den närmast psykotiska förfasen. När ruset lagt sig inträffar en annan fas som inte är lika väldokumenterad. Dessvärre är det många som inte vågar, förmår arbeta sig igenom de konflikter och uppbrott som kan kanta dess väg.

Men de som vågar möta och ta sig förbi hindren finner ofta ett djupnat kärskap – som liksom vänskapen och äktenskapet är skapande, mognande processer. Åtminstone bör de vara – om de ska fungera.

Men det finns också gränser för vad man ska utsätta sig för. Utforskar dessa gränser i romanen. Ibland är det helt enkelt nödvändigt att sätta punkt. Avsluta helt och fullt. Inte förstå allt.

Inte vara ett semikolon.

Read Full Post »

Helena och Bror åker till Gotland över Midsommar. Helena har vänner som har ett hus i Själsö. Vackert ord.

Det är första gången de reser tillsammans. Första gången de uppträder som ett par. Första gången de blir definierade av andra. Sommaren är löddrande hundkex och flammande vallmo. Det är ymnigt på alla sätt.

Förälskelsen lyser om dem. De möter varandras blickar hela tiden, fingrar på varandra, hittar tillfällen att stjäla kyssar av varann i en dörröppning, i en dans runt stången, på en stig ned till havet. Snabbt och nästan omärkligt. Tror de.

Det är klart att alla lägger märke till förälskade människor. För Helena och Bror blir det uppenbart först när en flicka i 5-6-årsåldern pekar på dem och säger med hög klar röst: – Dom där är kära!

Människor i olika åldrar myllrar. Det är sol och stilla. Varmt och avspänt. Snaps och sill. Sånger som klingar mot den sorglöst blå himmelen. Allt är ett leende.

När sammetsmörkret sänker sig över midsommaraftonen och Brors ansikte lyses upp av levande ljus som får hans ögon att glimma, undrar Helena ett ögonblick hur deras relation kommer att te sig när förälskelsen är över. Men det får bli en senare fråga. Nu vill hon bara vara. Ett med sommarnatten. Gotländsk sommarnatt.

De vandrar längs strandängen till en fiskebod. Olika nyanser av blått. Bror tänker att det var länge sen han kände sig så levande. Intensivt levande. Han känner doften av timjan. Värmen av Helena.

Blåeld. Solmättad hud.

De somnar inslingrade i varandra. Havet andas lugnt och rytmiskt.

Att livet kan vara så vackert.

Så njutbart.

Så skönt.

Read Full Post »

Åldern. Hur viktig är den?  Tänker mig livet som en trädstam med årsringar. Vissa år är mer framträdande än andra.  Och varje år har jag möjlighet att återuppleva hur det var att vara 15, 23, 32, 41. Med barnen blev det en slags reparationsmöjlighet när den oförlösta 15- åringen inom mig fick umgås med en annan sorts 15-åring. Det var läkande.

Och nu jag går in och ut ur människors berättelser hela tiden; jag lär känna karaktärer som är både 15 år yngre och 15 år äldre än jag. Det är verkligen kul att byta kön och ålder flera gånger varje dag, liksom utseende, språk, personlighet och politisk åskådning.

I en DN- artikel (16 maj) kunde man läsa att i Stockholm är andelen kvinnor i publiken på de stora teatrarna ca 70%, och medelådern ligger strax under 60 år. Demografiskt verkar det vara samma i hela västvärlden också inom andra närliggande områden. Männen studerar mindre än kvinnorna, läser färre böcker än kvinnorna. De tycks föredra sport och aktion framför reflektion. Att män och kvinnor engagerar sig inom helt olika områden känns inte bra. Eller har det alltid varit så? Vi behöver mötas, dela upplevelser och emotionella fält. Män och kvinnor, unga och äldre.

B är ovanlig på det viset. Han är 60+ och lika hett intresserad av både teater, sport, litteratur, musik och matlagning. En brett bildad man. Terapeut dessutom. En empatisk och kulturell broder och älskare. Dessutom verbal och emotionell. Jag ser ju att jag skissar på nån slags idealman. Haha.

H är mer återhållsam. Visserligen dansar hon Västfrikansk dans. Hon vill kunna uttrycka sig friare, hitta till sin egen rytm, sitt eget uttryck, men orden räcker sällan till. Hon tystnar. I synnerhet när det blir konflikter. När rädslan viskar skamfilade ord i hennes öra. Men där är vi inte än.

H och B är fortfarande utforskande nyfikna på det där viset man är i början av en relation. Okunskapen om varandra är kanske en del av förutsättningen för en förälskelse – de fria fantasiernas tillvaro.

Read Full Post »

För Älskelse. Jag har utforskat förälskelsens domäner idag via H&B. Att  hålla hand och stanna och kyssas på gatan. Att hångla i hissen.  Att fingra på varandra i biomörkret. Att längta till den andre fast han är alldeles intill. Att slita av varandra kläderna. Att älska om och om igen tills man befarar hjärtinfarkt. Att överväldigas av den otroligt sköne, vackre man som ligger där och slumrar, flintskallig och kulmagad och så jävla vacker. Sexig!

Känner mig riktigt förälskad själv fastän jag bara skriver om den. Känns mycket roligare att vara där än att tampas med den uppslitande konflikten som det yngre paret L&L befinner sig i.

H har lovat sig själv efter skilsmässan att inte gå in i någon ny relation. Det blir bara trassel. Särskilt när man har så mycket i bagaget som hon. Och så plötsligt är hon där. Och njuter. Känner sig vacker. Levande. Sexig. Och räds mellan varven. Räds att allt bara är en skimrande såpbubbla som snart stiger till väders och spricker. Hur ska hon våga känna tillit att det ska fungera den här gången?

Vissa fördelar finns förstås. Barnen är utflugna. Man kan älska på dagtid.  I fullt dagsljus. Man behöver inte ta hänsyn till någon annan. 60+ är verkligen en tid för sex och kära lekar. Mer än någonsin.

Kanske blir det bara starkare och starkare med kärleken ju närmre döden man kommer. Om man är öppen för det vill säga. Minns just dokumentärfilmen Ebba och Torgny. De träffas ju faktiskt 60 år senare, när de är 88 – och blir omedelbart förälskade igen – och gifter sig och åker på smekmånad till Italien! Underbar film! Underbar! Man blir lycklig av att bara se och bli påmind om livets möjligheter.

Och kärlekens kraft.

Read Full Post »