Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Musik’ Category

En lätt snödimma utanför mitt fönster. Det vibrerande snöljuset kommer från alla håll.

Förbereder mig mentalt för mitt nya jobb i morgon. Det blir spännande och bra för ekonomin. Utmaningen blir att få tid till mitt skrivande. Byter adress till Kungsholmen och ser fram emot korta promenader till och från jobbet. Utsikten från mitt nya bo är bedövande vackert. Hela Stockholm breder ut sig som ett vykort. Stadshuset som en fyr i natten.

Har ätit middag med min nya våningskamrat. Långa vindlande samtal. Så roligt det känns att träffa en helt ny människa, som fäster så bra i min och som generöst delar sitt boende med mig. Förra gången vi sågs letade vi efter ett ord för att inte vara insmickrande, men krävande, utmanade, i sig själv – inte bitter men med en riktad, bestämd energi – jordad, precis som Carolina Benedicks Bruce.

Lyssnade på Stil på eftermiddagen, efter en omtumlande båtresa i grov sjö över havet. Programmet handlade om Joni Mitchell, av den stilsäkra Susanne Ljung – och då tänkte jag att jonisk kanske är ordet vi söker. Inspirerad av Joni och Yoni, det hinduiska ordet för vulva. Ett ord med integritet, styrka, lust utifrån en övertygelse, en vilja. Du är så jonisk/yonisk!

Read Full Post »

Juni är grönskans månad. Månadens namn har sitt ursprung i  Juno och den romerska religionen – med betydelsen den livgivande och fortplantande kraften hos kvinnan, besläktad med genius.

Naturen är ett junoniskt växthus där klorofyllen expanderar som berusad av ljuset. Och människorna öppnar sig som den vilda röda rosen. Hela skogen, världen doftar.

Jorden andas. Av kärlek.

Till det vilda.

Read Full Post »

Ensam på min ö.
Från hektiskt storstadsliv till stilla grönska vid havet. Den gröna frodigheten är överväldigande. Kaprifol och vildrosor blommar och lägger ut sina doftdraperier i kvällningen. Jag befriar fönster och golv från damm och spindelväv, målar här och där, rycker ogräs, vädrar sängkläder, välkomnar sommaren. Däremellan skriver jag. Gott att bruka både kroppen, allt mer solsmekt och huvudet. Växelbruk är vitaliserande.

Liv och Leo, Helena och Bror lever sina liv tillsammans och var och en för sig. Deras livsdanser innehåller många olika turer och rytmer. De älskar och tappar bort varandra mellan varven, men är dragna till varandra med den speciella och långlivade attraktion som uppstår ibland. Sällan. Säll är den kärleken. Ofta livslång, även om man inte alltid är tillsammans.

Som Hansarosen. Man klipper ner den, glömmer den. Och nästa sommar har den skjutit långa rotskott och blommar generöst igen. Och som om det  inte vore nog får man eldröda nypon som ger te och marmelad långt in på hösten. År efter år.

Bråka är oundvikligt. Språka är makt. Man kan formulera och värdera det man ser. Granska det. Vrida och vända. De som förlorar i relationen är de som i inte har tillgång till orden. Ordbruk och jordbruk. Jordmån. Mylla. Utan mylla ingen växt.

Och ibland regnar det. Som nu. Trist men nödvändigt för myllan- och relationerna.
Come rain, come shine.

Read Full Post »

Läser i Bodil Malmstens Så gör jag om vad Sandemose skrev om koncentration.

Det är styrkan och arten i koncentrationsförmågan som är den absolut avgörande faktorn i ett människoöde.

Man undrar vad som händer med oss uppkopplade nutidsmänniskor som alltid är någon annanstans. Möten som det ska twittras om, föräldrar som leker med sina barn samtidigt som de jobbar på distans, telefonerande, messande, mejlande. Kärlekspar som äter middag med mobilerna på bordet – som när som helst bryter förtrollningen och visar att allt där utanför är viktigare. Smartphonen har blivit vår högsta prioritet.

Också mina karaktärer kämpar med detta. Lite otippat har Helena blivit fången i det digitala nätet. Bror är tålmodig, men under ytan irriterad.

Liv lyssnar på Cleo och Kristin Amparo. Say I don´t

Och funderar över Yes or No. I will I won´t, I do I don´t.

Read Full Post »

Nytt år. Nya möjligheter. Inget står stilla. Berättelserna om Leo och Liv, Bror och Helena tar nya vändningar. Ny information leder till nya beslut. Avslut och nya vägar. Det kan vara smärtsamt att sätta punkt, men ibland ges inga alternativ.

Hur hanterar man att bli utbytt?  Hur släpper man taget om det som inte blev. Hur går man vidare? Med värdigheten i behåll.

Och hur vågar man satsa igen? Utan att jämföra. Utan att upprepa sig.

Hittade en intressant artikel i DN(120611) om långa relationer. Emotionalitet är själva motorn. När känslorna svalnar försvinner också engagemanget. Om emotionalitet finns kan man överse med eventuella brister i relationen. Frågan är hur man håller känslorna vid liv?

Själv har jag tagit ett hett skummande bad med havtornsolja och mjukat upp kropp och själ. Det regnar och är gråare än grått på min ö. En hund skäller. Men det brinner också en eld.

Äntligen en ny dag!

Read Full Post »

Helena och Bror planerar för en julhelg tillsammans, Lite trevande försöker de skapa nya traditioner. Andra julen. Bara de två. Barnen på annat håll. Avskalat. Reducerat. Inget fokus på julklappar. God mat. Schava omkring i morgonrockar. Tända en brasa. Spännande att bara vara. Något oväntat kommer att hända. Stiga fram ur det förflutna. Vad ska jag inte berätta här och nu.

Leo och Liv har det bra på respektive håll. De velar fram och tillbaka. Vill inte. Vill. Hur ska det gå?

Själv åker jag till min ö för att skriva. Leva i stillhet. Dra mig tillbaka efter en arbetsintensiv höst. Gå ner i varv. Barnen på annat håll också här. En tid för eftertanke bortom julstress och måsten. Been there. Done that. Nu ska jag ägna mig åt min roman som har legat och vilat. Det är bra att låta texten vila. Man får distans.

Ska arbeta igenom 20 sidor varje dag. Då borde jag ha ett ganska färdigt manus klart till återkomsten till storstan och vardan och nya uppdrag för att dra in pengar så man kan köpa sig skrivtid.

Dagens pensum uppnått. Mörkret faller över det vita jullandskapet.
God jul alla. Hoppas att också ni får tid till just det ni längtar efter.

Good night and go!

Read Full Post »

Väntan
Båda mina par hanterar tajming. Paren har olika rytm. Den ena är snabb och kommunikativ, den andra trögare. Det uppstår en väntan. Vems rytm ska råda? Hur kommer man i takt? Vad händer med en relation när balansen förskjuts så den ena ständigt blir den initiativtagande och den andra den som reagerar, långsamt?

Medan jag funderar på det gör jag  snöflingor att hänga i fönstret. Klipp snöstjärnor i vitt papper. Vänd dem i potatismjölvatten och därefter i strösocker, låt torka. Gnistrande vackra snöflingor att hänga upp och pynta med.

Snö.

Read Full Post »

Amour

Mörkt. Så här års blir människan än viktigare. Varje leende, varje glitterblick en lykta i mörkret.

Precis som i filmen Amour. Den hade kunnat heta Á mort – mot döden. Ett kultiverat par i 80-årsåldern där kvinnan får en stroke och gradvis blir sämre och vårdas av sin kärleksfulle make. Ett lågintensivt finstämt samspel i åldrad sepia.  Intressant att se en omvårdande man apropå ombytta clichéer.

En film om kärleken och döden. Mycket vackert och drabbande, omfamnat av Schuberts Impromptu opus 90.

Read Full Post »

På min ö strosar jag lojt runt i morgonrock efter en lång period med mycket arbete och lite skrivande. Däremot har jag funderat en hel del kring skrivandets olika aspekter.

Såg Kobra häromkvällen och avsnittet om de erotiserade klassikerna. Det tycks finnas ett enormt behov av att läsa erotisk fiktion. Är fortfarande förvånad över att 50 shades of Grey har fått så stor spridning. Framgångsrik, förmögen, sexuellt dominant och erfaren man med svår bakgrund lär upp ung verbal oskuldsfull student till att vara sexuellt undergiven. Den är skriven med återkommande cliffhangers, ingen stor litteratur, spännande, men varför så många clichéer? Det som är intressant är komplexiteten. Titeln anspelar på den manliga huvudpersonen många nyanser av personlighet: vänlig och sadomasochist, pengamässigt förmögen och känslomässigt oförmögen, bildat kultiverad och manipulativt kylig, dominant och beroende. Hans största rädsla är beröring.
Den unga kvinnan söker kärlek, närhet, kommunikation. Och tar på sig rollen som den som ska rädda honom ur den traumatiserade barndomens bojor. Man undrar hur det hade sett ut om rollerna hade varit de omvända?

Framgångsrik, förmögen, sexuellt dominant och erfaren kvinna med svår bakgrund lär upp ung verbal oskuldsfull student till att vara sexuellt undergiven. Hon är vänlig och sadomasochist, pengamässigt förmögen och känslomässigt oförmögen, bildat kultiverad och manipulativt kylig, dominant och beroende. Hennes största rädsla är beröring. Den unga mannen söker kärlek, närhet, kommunikation. Och tar på sig rollen som den som ska rädda henne ur den traumatiserade barndomens bojor.

Romantik i mörket. Inverterat. Visst hade det varit en intressantare läsning.

Read Full Post »

Ordet september är en mjuk, melankolisk övergång mellan sommarvärmens augusti och det mer kantigt kyliga oktober. Här på ön hänger druvorna i klasar, hansarosorna breder ymnigt ut sig med stinna nypon, och vildvinet skiftar i rött. Också havet har en vilsam, böljande mjukhet. Ön är lika fridfull och stilla som Malmö var hektisk och exalterad. Gott att kunna växla mellan olika världar.

I romanen har nu Helena äntligen vågat ta ett modigt steg ut ur komfortzonen. Att söka jobb i 60-årsåldern även om man är erfaren och uppdaterad är dock ingen njutning. Hon får erfara både könsdiskriminering och åldersrasism och funderar som bäst hur man bäst hanterar detta. Anmäla och fastna i offerfacket eller bara svälja och gå vidare. Tänka ”Huge mistake” som Pretty woman när hon återkommer till butiken som tidigare nekat henne tillträde- och som nu bittert inser hur fel de gjorde.

Inspirerad av Brors terapeutiska kompetens tänker hon att det som sker har en mening – och att det bäst är att förhålla sig till det. Bror tycker hon borde starta eget istället och bli sin egen chef, styra över sina uppdrag och sin tid. Bli pilot i sitt eget liv. Den formuleringen väcker något hos Helena. Bli egen. Varför har hon aldrig tänkt på det tidigare. Är det för sent? När är något för sent?

Det verkar som Helena har hamnat i ett vägskäl – ett livskors. Ett människoliv består ju av så många förlorade möjligheter. Varje gång man väljer en relation, studier, ett jobb, en flytt väljer man ju också bort andra alternativ. Det där funderar man ju på då och då – hur hade det blivit om jag istället hade valt honom, pluggat konstvetenskap och flyttat till London. Hur hade mitt liv blivit då?

Helena har börjat intressera sig för det som inte blev. In search of My treasure

Read Full Post »

Older Posts »