Det här är allt

” Jag älskar själva bilden av ord på papper. Jag älskar ordens form och mönstren de bildar. Jag kan känna orden som strandens slipade stenar i min mun, jag kan höra dem som musik i mitt huvud. När jag skriver är de som skulpturer i min hand.”

Aidan Chambers

Cordelia, Cordelia…

Read Full Post »

Golden Gate

Bror och Helena har åkt färja två gånger idag i fjordarnas rike. Hela dagen har varit svindlande på alla sätt. Och nu befinner de sig i Gildetun.

Svårt föreställa sig en vackrare plats.

De siktar på att stanna här ytterligare en dag. För att pricka in solnedången på Nordkapsklippan på lördag. Europas nordligaste utpost.

Liv messar till Leo.

Ain´t no sunshine when he´s gone.

Allt är regn.

Read Full Post »

Boktjuven

När jag hämtade posten nu i eftermiddags låg det ett paket i min låda, med ett rött snöre omkring.

I paketet låg Boktjuven av Markus Zusak.

Och inuti kunde jag läsa:

Varma hälsningar och god läsning,

önskar Tidningstjuven.

Read Full Post »

Tidningen utebliven

En av ljuvligheterna med sommaren är den arla cykelturen till brevlådan. Gropig grusväg och skummande kirskål och tistlar längs dikesrenen, svalor som svirrar och en mild bris som smeker kinden. Morgondopp i havet och sen lång frukost ute med morgontidningen.

Denna vecka har det dessvärre varit störningar i min morgonritual. Det började faktiskt redan i lördags. Ingen tidning. Jag har stirrat ner i en tom brevlåda och sedan ringt och anmält den för att få vänta till nästa dag för att få den. Dagen därpå har den gamla tidningen legat där – men inte den nya. Med stegrad irritation har jag ringt distributionsfirman och begärt att få prata med ansvarig chef. När jag ringde igår sa chefen att de var säkra på att de hade delat ut tidningen till min brevlåda. Han föreslog att jag skulle spana efter en tidningstjuv!

Så idag på morgonen cyklar jag iväg lite tidigare än vanligt – och ser på långt håll – en kvinna 60+ som lyfter på locket till min röda brevlåda och vecklar ut tidningen. Jag har nu stannat i kröken en bit bort, dold av grönskan men med fullgod utblick. Hon viker ihop tidningen och börjar gå iväg, med MIN tidning.

– Men HALLÅ där! Vad gör du? STJÄL du min tidning?!

Adrenalinet rusar och min röst är stark och kraftfull och hon stannar och vänder sig förvånat om. Vid det här laget har jag hunnit fram till tidningstjuven och står bara en dryg meter från henne.

– Jag trodde det var min tidning, börjar hon.

– Som låg i min brevlåda?!avbryter jag.

– Jag hyr här nere hos Rosenqvist och har eftersänt min DN – och eftersom den inte kom till Rosenqvists brevlåda började jag leta i de andras. Jag vet ju inte riktigt hur det fungerar här på landet.

Jag kunde se att hon darrade lite på underläppen.

– Men hur i helvete tänker du?! Menar du att det är din RÄTTIGHET att ta andras tidning om du inte får någon egen? Fattar du inte att någon annan blir utan då?! Herregud. MÄNNISKA! Fyra dar i rad!

– Förlåt. Tänkte inte så.

– Nej, vet du vad.  Sluta stjäla andras tidningar. Och gå hem och fundera på hur du kan gottgöra mig.

Är fortfarande lite echaufferad av vardagsdramatiken.

Och nu regnar det.

Inget blir som man har tänkt sig.

Read Full Post »

Orgasmera i fullmånens sken!

Det är Nationella orgasmnatten i natt! Åtminstone borde det vara det, enligt sexterapeut Ylva Franzén på Afrodites Apotek.

Mån dagen den 26 juli är den första fullmånenatten efter midsommar. Den lämpar sig särkilt bra för älskog utomhus. Kommer ordet älskog från älska i skogen månne?

JA! Mer sinnlighet och erotik. Leve Frej och Freja! Leve kärleken i fullmånens sken.

Liv läser  Aftonbladet i sin ensamhet.

Och tänker på Woody Allen. Var det inte han som sa ungefär så här?

Inget fel med onani. Det är i alla fall sex med nån man tycker om.

Och så går Liv ut i tallskogen och orgasmerar till vågornas brus.

Read Full Post »

Cry me a river

Den tropiska värmen har slagit över i åskväder och kraftigt regn. Nordanvinden har spolat bort tången från stranden. Plötsligt är luften isande kall och ogästvänlig.

Havet stålgrått som vattrat siden. Horisonten ett lysande titanvitt penseldrag och så en ljust grånad himmel som en slarvigt stickad tröja – med revor i blått.

Helena och Bror är på väg till Nordkap. De har flugit till Kiruna och närmar sig Tromsö med bil, i ett annat grafiskt landskap. Dalar och fjäll.  Älvar blir fjordar. Rymd. Allt flödar fritt. Allt är möten.

Liv messar till Leo.

Cry me a river.

Read Full Post »

A Case of You

Leo googlar lite. Förstår.

Funderar lite innan han messar till Liv.

I ´m  frightened by the devil

Han vet att hon älskar Joni Mitchell och Prince

Två flugor

I en kyss.

You´re in my blood like holy wine

Read Full Post »

Wear It Like A Crown

Liv lyssnar på Rebekka Karijord på högsta volym.

Och skickar iväg en bit till Leo.

I´m gonna take that fear and wear it like a crown.

Leo stirrar på messet och fattar ingenting.

Nada.

Men hon har i alla fall svarat.

Read Full Post »

Gå frimodigt så de döda hör dig; de älskar varje steg av liv

Ilse Krohn och Mme Alfred Carrière slingrar ovanför mitt huvud och täcker pergolan med sitt vita sidenbolster. Ett flor av skummande kirskål vaggar stilla i kvällsvindens bris. Jordkällarn är en frodig brud insvept i knypplad spets!

Natten doftar hav – lite sött och kärvt på samma gång. Lukten av tång gör att det aldrig blir så där pastelligt, idylliskt perfekt här på ön. Astrid sa alltid att man ska vara tacksam för det som skaver. Perfektion är så trist!

Jag lovade mamma att ingenting säga. Jag lovade moster Astrid att jag skulle berätta. Men om jag skriver? Vem ska man lyda? Ska man berätta om det svåra som har varit, för att skapa någon slags klarhet eller ska man bara minnas det bästa, som mamma alltid sa. Tänker på Bo Setterlinds inskription i Astrids kök, skrivet direkt på den solgula väggen.

Gå frimodigt så de döda hör dig. De älskar varje steg av liv.

Det är snart tio år sedan vi satt här tillsammans och drack te i skymningen. Jag minns känslan av stiltje. Lilla mamma. Tänk så litet jag förstod. Om du ändå hade hittat orden innan det var för sent. Och här sitter jag och läppjar på ett glas Rosé, kvällen är ljum och mild.  Klängrosen Aksel Olsen kastar sina doftklasar över mig och jag vet inte om det är vinet eller den tungsöta doften av kaprifol eller honungsrosor som gör att jag blir alldeles vimmelkantig. Smakar på rosornas och ordens dofter.  Nog är det väl ödets ironi att den språklösa modern får ett barn som blir författare och som arbetar med sin fjärde roman.

Just nu försöker jag sätta ord på den dröm jag hade i natt. Utomhus. Kväll. Solen ljust röd. Landskapet öppet . Dimmorna dansade och jag plockade gurkört, den där vackra blå som du lärt mig att ha i salladen, bara för att det är så vackert. Jag plockade ett stort fång. En blå ton omfamnade mig tills jag hamnade i ett nässelsnår. Jag hörde hur du ropade genom blånaderna.

– Silja, Silja! Var är du?

Jag skyndade mig hemåt med svidande lemmar. Kastade min taniga 10-årskropp i din famn, ställde gurkörten i en stor vas, på golvet och kröp i säng. Du baddade med Salubrin. Det sved, stack och brändes.  Trots smärtan var känslan av skönhet starkare.

Allt har ett pris. Är det så? Också skönhetsupplevelsen har sitt pris, men i drömmen var jag trots allt villig att betala med smärta.

Jag drar in röken av cigarill.  När jag blåser ut den snirklar den sig med fina trådar genom lövverket och kysser Ilse Krohn däruppe i pergolataket.

Rosor, tänk att man måste bli medelålders för att riktigt uppskatta dem.

Read Full Post »

Vi är ett hav

Moster Astrid har nu återtagits av havet.

Räddningstjänstens båt tog oss ut i skymningen utanför Byske.

Vi omfamnades av ett varmt gyllene sken, guldigt som hennes kök.

Havet en mångfärgad pastell. Samma stämning som i den där målningen av Seurat-

A Sunday Afternoon som  Astrid och jag såg tillsammans på konstmuseet i Chicago.

Den målningen är på något vis ett signum för Astrid. Alla social klasser närvarande tillsammans.

Soligt motljus. Harmonisk och okonventionell på samma gång.

Till dessa rader av Marcus Aurelius och Lars Forsell sänktes hon ned i Bottenvikens blåa djup.

I

I

I

Förlust är ingenting annat än förvandling.

Men förvandlingar behagar naturen,

enligt vars vilja allt styrs till det bästa

och från evighet har löpt i samma banor

och ska så fortlöpa i det oändliga.

precis enligt hennes önskan.

I

I

I

Syskonbarnbarnen kastade röda rosenblad i hennes spår. Från hennes trädgård.

Vi la ner kransar av astrar

i orange, rosa, lila.

Färgprakt in i döden.

Sonen till en av hennes goda vänner spelade trumpet.

Lars Gulins

Late Date.

Så vill också jag lämna jordelivet.

I

I

I havet sjunker stunden vi har varit.

Bråddjupet famnar oss.

Vi har befarit ett hav som återtagit oss.

Vi är ett hav.

I

Read Full Post »