Alla vill bli älskade

Kalla kårar går längs ryggraden. Terrorismens fula tryne har visat sig i Norge.

Att så mycket hat kan ställa till med så mycket skada. Historien upprepar sig.

Man undrar var någonstans som denne man börjar sin hatresa? Var det i utanförskapet i skolan?  Var det när han kände sig övergiven av pappan?

Var det först hos extrema högergrupper som han kunde få hata i en kollektivt sanktionerad struktur? Var det här han började känna sig inkluderad? Inbegripen i en plan för ett större mål där ändamålen helgar medlen.

Ondska – ett annat ord för gränslös ensamhet?

Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge människorna någon slags känsla,
själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.
Hjalmar Söderberg

Tyst minut till alla sörjande.

Vi som överlevde ska agera i de dödas ställe. Inte med hämnd, utan med kärlek, engagemang och kommunikation. För att bevara vårt öppna, mångkulturella samhälle.

Kommuni care – Att vårda det gemensamma.

Alla som andas har ett ansvar.

Read Full Post »

Seven

Det här med namn är verkligen intressant. Hur mycket omsorger och tankar lägger vi inte på att namnge våra barn och våra karaktärer. Vi vill att namnet ska fånga personligheten – eller rentav forma den.

Själv heter jag Silja efter min mormor Cecilia. Silja är kortform för Cecilia i Finland. Cecilia betyder den blinda.

Jag har ett exotiskt andranamn också. Sesheta. Sesheta var en sjuhövdad gudinna som min mamma kom i kontakt med i Egypten på 70-talet. Lärandets och skrivandets gudinna, avbildad med skrivdon och allt. En del av hennes namn betyder också ”sju”. Sesheta var också bokstävernas och bibliotekens gudinna. Som barn visste jag bara att namnet härstammade från en egyptisk gudom.

Den blinda sjuhövdade gudomliga författaren. Haha. Inte helt fel. Sjuhövdade? Seven. Får fundera mer på vad det kan stå för.

Read Full Post »

Beatles revisited

Förrådsgenomgång. Dags att skapa utrymme för det nya. TittaHanteraMinnasSlängaSpara bara lite. Som att ha tidsspjället mellan alla årsringar vidöppet.

Minnesträngsel i hjärnkontoret.

Come together!

Read Full Post »

Efterälskelse

Förälskelse i all ära, men efterälskelsen är helt klart intressantare än den närmast psykotiska förfasen. När ruset lagt sig inträffar en annan fas som inte är lika väldokumenterad. Dessvärre är det många som inte vågar, förmår arbeta sig igenom de konflikter och uppbrott som kan kanta dess väg.

Men de som vågar möta och ta sig förbi hindren finner ofta ett djupnat kärskap – som liksom vänskapen och äktenskapet är skapande, mognande processer. Åtminstone bör de vara – om de ska fungera.

Men det finns också gränser för vad man ska utsätta sig för. Utforskar dessa gränser i romanen. Ibland är det helt enkelt nödvändigt att sätta punkt. Avsluta helt och fullt. Inte förstå allt.

Inte vara ett semikolon.

Read Full Post »

Millefiori

Havet, olika tonarter av blått. Egentligen inte. Om man ska vara noga är himlen akvarellblå och vattnet därunder långa andetag av rosasilvergrått. Mörkare upptill.

En god grillmiddag med den gravida dottern och en flaska rött samlade funderingar kring sociala medier. Det är uppenbart att twittrandet och bloggandet – liksom facebookandet skapar förskjutningar i maktbalanser. Vem som helst kan uttrycka sig? Vem som helst kan publicera sig. Betyder det att yttrandefriheten stimuleras eller gör det att bruset av information dränker oss och gör det omöjligt att hitta fram till öarna av kvalitet. Uttröttade flyter vi omkring, allt mer överstimulerade, bland mängder av drivgods.

Millefiori. Låt tusen blommor blomma? Det tusenblommande vinet var i alla fall fantastiskt gott!

 

Read Full Post »

Mellanrum

Långfrukost under den grönskande pergolan. Koltrasten sjunger ekvilibristiska saltomortaler i den tunna blå luften. Solen har ångat bort dimbankarna och dagen ligger blank och ren.

Vi urbana flyttfåglar har invaderat ön och lagt beslag på stugor och bodar. Det kvillrar av liv i varje buske.

Har gått in i redigeringsfasen. Läser, raderar och redigerar. Det är lite som att ansa rosorna. Vissa grenar måste bort för att rosen ska få bättre växtkraft. Och när man har fått upp ångan går sekatören varm och berättelsens undertext blommar rikare än någonsin.

Men det gör ont att killa sina darlings.

Hansarosor växer vilt överallt. Till och med på stranden blommar de kaxigt i den salta vinden. Ilse Krohn är en klättrande, doftande snökaskad över en stör. Närmre huset växer gamla Gallicarosor, Centifoliarosor eller mormorsrosor som de också kallas; de fanns med från den tidigare ägaren – en spännande sötdoftande hybridhistoria.

Centifolians doft för tankarna till färghandeln på Storgatan i min barndom, dit jag ofta styrde mina steg för att köpa en tvål. Doft, form och funktion, allt förpackat i elegant prasslande kartonger eller silkespapper med utsökta dekorationer – till ett överkomligt pris. Ren glädje för en 7-åring. Kanske betydde den trevlige färghandlarens bemötande också något. Han gav mig full uppmärksamhet, och mina inköp fick lika mycket utrymme och service som äldre konsumenter som storhandlade färg. Tvålintresset håller i sig!

De gränsöverskridande hybriderna – de som förmår korsa sig med något främmande –  intressanta!

Inter esse betyder ju just att vara emellan. Utforskande. In Between

Read Full Post »