Inte av denna världen – om att skapa mening i det som blev

Yaa Gyasi (övers. Inger Johansson)

Inte av denna världen (Transcendent Kingdom)

Norstedts

Foto: Peter Hurley/The Vilcek Foundation

”När jag tänker på min mor ser jag henne alltid i sängen där hon ligger i ett rum uppfyllt av en väl inlegad stillhet.” Så börjar Yaa Gyasi, ghanansk-amerikansk författare, sin senaste roman Inte av denna världen. Hon debuterade med den hyllade släktkrönikan om slaveriet, Vända hem (på svenska 2017). Den senaste romanen har ett mindre format men samma huvudtema – migration och etnicitet.

I en första återblick är vi på det ansedda Stanforduniversitetet där Gifty doktorerar i neurovetenskap med en avhandling om belöningssystem. Den begåvade dottern har valt det svåraste. Som svart behöver hon vara bländade briljant för att lyckas. Eller har hon valt forskningsinriktningen för att ta reda på varför hennes mor ligger hemma i lägenheten avmagrad och deprimerad? Eller för att förstå varför hennes bror blev missbrukare? Modern och brodern är i berättelsens fokus, den ena stum med ryggen åt livet och den andra död sedan länge. Fadern har återvänt till hemlandet. Förgäves väntade de på hans återkomst. Förutom laboratoriemössen finns också relationer till kollegor, kärlekar och vänner påverkade av Giftys skam över sin trasiga familj. Möss och människor.

Vi befinner oss alltså ömsom i labbet på Stanford, ömsom i Ghana och det brokiga livet före flytten över havet, ömsom i barndomens Alabama under den första tiden i landet där allt skulle bli bättre, ömsom på Harvard där Gifty gick sin grundutbildning. Gyasi vittnar om föraktet mot mörkhyade. Gliringar och glåpord är vardagsmat.

Barnatron har Gifty övergett, till skillnad från den varmt troende modern som innan hon blev apatisk arbetade hårt och tog med barnen till kyrkan för att de skulle få de bästa förutsättningar. Instuckna här och där får vi ta del av Giftys barndomsbrev till Gud. Hon attraheras inte längre av tron, utan av det mätbara, vetandet, fakta. Men tvivlet finns, människans förmåga att fundera och ifrågasätta.

Romanen undersöker hur vi hanterar förlust i spänningen mellan tro och vetenskap, mellan känsla och intellekt. Vi dras med i språkets flod, mellan olika tidssediment i Giftys liv. Skickligt skriver Gyasi fram människans existentiella predikament, i en västafrikansk familj som försöker börja om i ett nytt land. Man behöver inte vara ghanan för att känna igen hur det kan vara att omplantera sig i en ny miljö – eller att försöka skapa mening i det som blev.

Read Full Post »

Lust och förlust

Liv sörjer Leo. Sörjer kärleken som inte fick blomstra. Rosenknoppen som dog i sin linda. Fjärilen som inte hann veckla ut sina vingar. Det obefruktade ägget.

Musik av Monteverdi hittar till henne, liksom dikter av Dickinson.

I hide myself within my flower,
That wearing on your breast,
You, unsuspecting, wear me too –
And angels know the rest.

I hide myself within my flower,
That, fading from your vase,
You, unsuspecting, feel for me
Almost a loneliness.

(Emily Dickinson, Complete Poems. 1924. Part Three: Love. VII)

Allt har sin tid. Man kan inte snabbspola processer.

Liv häller upp ett glas Alles Verloren och undrar om hon någonsin kommer att vilja träffa Leo igen.

Sorgen handlar om förlust. En bit av en dör.

Förlust. Bara några bokstäver ifrån lust.

Read Full Post »