Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Mat och vin’ Category

Mönster

Efter ett långt uppehåll möts Liv och Leo igen, hemma hos honom. De äter en god middag som Leo har förberett omsorgsfullt.  De dricker Pech- Latt (deras favoritvin). Samtalen vindlar som förr – de pratar tills långt in på natten. Närvaro. Hon sover över i eget rum (han har bäddat och lagt fram handdukar), inga kyssar, inga erotiska undertoner, bara okomplicerad vänskap. Hon kryper ner hos honom på morgonen. Längtar efter att hålla om, känna värme. De småpratar lite. Inget mer. På det hela taget känns det bra. (Hon försöker tänka så.) Vilsamt.(Och någon slags sorg över det som inte blev).

Efteråt. Tystnad. Hon messar. Han svarar att han har varit frånvarande (fysiskt eller mentalt?) Inga kommentarer, inga reflektioner. Bara tystnad. Liv har bestämt sig att inte agera. Att låta det bero (Svårt!). Men hon känner igen mönstret. Efter närhet vill hon ha kontakt, vill relatera, vill formulera, återuppleva mötet i språkets landskap. Inte han. Han tycks uppleva händelser som isolat. Har man haft ett bra möte behöver man inte kommentera det. Punkt.

I Liv växer den stora tomheten. Frågorna. Tvivlen. Men denna gång låter hon det inte driva henne framåt. Hon låter det vara. Tänker att hennes sätt är hennes och hans är hans. Hennes behöver inte vara det rätta. Också en insikt.

Annonser

Read Full Post »

Havet, olika tonarter av blått. Egentligen inte. Om man ska vara noga är himlen akvarellblå och vattnet därunder långa andetag av rosasilvergrått. Mörkare upptill.

En god grillmiddag med den gravida dottern och en flaska rött samlade funderingar kring sociala medier. Det är uppenbart att twittrandet och bloggandet – liksom facebookandet skapar förskjutningar i maktbalanser. Vem som helst kan uttrycka sig? Vem som helst kan publicera sig. Betyder det att yttrandefriheten stimuleras eller gör det att bruset av information dränker oss och gör det omöjligt att hitta fram till öarna av kvalitet. Uttröttade flyter vi omkring, allt mer överstimulerade, bland mängder av drivgods.

Millefiori. Låt tusen blommor blomma? Det tusenblommande vinet var i alla fall fantastiskt gott!

 

Read Full Post »

Punschpudding!

På begäran. Receptet till nyårsaftonens efterrätt. Allt går att förbereda. Lättlagat och väldigt gott!

Serveras med lite punsch ringlad över puddingen och några knäckiga mandelflarn till.

Punschpudding – 8  pers

8 gelatinblad

3 äggulor

1 dl socker

3 äggvitor

3 dl grädde

1 dl punsch

  1. Lägg gelatinblad i blöt.
  2. Vispa vitor till hårt skum.
  3. Vispa gulor och socker i en stor skål (Allt ska ner i denna).
  4. Vispa 3 dl grädde till tårtgrädde.
  5. Krama ur vattnet ur gelatinet och smält i vattenbad-häll i punsch.
  6. Blanda ner den något svalande punschgelatinet i äggsockerblandningen.
  7. Rör i grädden.
  8. Vänd ner äggvitor.
  9. Skölj en avlång brödform med kallt vatten. Häll i smeten. Packa smeten så det inte blir luftfickor.
  10. Ställ kallt några timmar.

Servera med Mandelflarn

75 gram smör
1 st ägg
1,5 dl socker
1 dl havregryn
1 dl grovt hackad mandel
1 msk vetemjöl
1 tsk bakpulver

Gör så här

  1. Sätt ugnen på drygt 200 grader. (175 grader om du har varmluftsugn.)
  2. Smält smör och vispa ägg och socker.
  3. Häll ner de torra ingredienserna och det smälta smöret.
  4. Rör om med gaffel tills allt är blandat.
  5. Använd tre plåtar med bakplåtspapper. (Har du bara två plåtar vänta med sista smeten tills de andra är gräddade.)
  6. Flarnen flyter ut och blir tunna, lägg glesa klickar teskedsvis, högst 9 st på varje plåt.

Read Full Post »

Liv bjöd Leo på middag i sin lägenhet på St Hansgatan, i ett vykortsvackert Visby. Genomgående champagne. André Clout, Gran Réserve. Till det hummer, fylld kalkon med rostade grönsaker och så punschpudding med mandelflarn.

Tolv önskningar skrevs ner och eldades upp med kanel och socker  – och spreds för vinden.  Vid midnatt återmanifesterade med hjälp av tolv druvor, till slagen från Sta Marias kampanil. En druva för varje önskan.

Ett gott slut på ett förvirrat år.

Och som tack,  i det sköra nyåret,  läste Leo En vuvuzela för det nya året av Bob Hanson – en dikt med nyorden i de fladdrande ljuslågornas sken, till ackompagnemang av några vilsna fyrverkerier.


Språk gör världen vidare.

Ju fler ord du känner, desto fler självdelar

slipper du förneka.

Ta nyorden i din mun och släpp ut

din skamliga bjästare,

din skallige kalsongbombare

din askbrända guldsot.

Ingen är enbart vacker, vi är

alla större än så.

I världens rikaste land

breder fattigdomen ut sig;

det finns den som hellre köper en kaffeflicka

än skänker bort sig

de som ännu tror

att överflöd kan bota bristen

av överflöd.

Det finns de som anställer en serieskytt

med uppdrag att sikta mot sina egna hjärtan,

de lär vara för dyra

de som hellre än att sätta hoppets vuvuzela till sina läppar

bloppar ut sin moral till lägstbjudande

finns de som hellre väljer en kylkrage än ett kärlekslås,

de som ställer in varje vulkanresa

för att ensamna veckla ut sitt räddningskort:

hur klipper jag upp detta demolerade liv

för att få ut mig själv till ljuset?

Jag behöver inget köttklister för att hålla ihop mig

jag behöver bara tillåta mig.

Årets värsta stupstockspolitik är som alltid

den jag ihärdigt fört mot mig själv.

Låt detta bli årets väggord, låt detta bli

min egen lilla wikileak

Jag är inte här för att gilla världen

Jag är inte här för att rädda världen

jag är bara här för att älska den

och försöka stava

mig fram till dig.


Read Full Post »

Johannesörten blommar i gult och jag har samlat guldknoppar idag och hällt på brännvin. Den rätta sortens Johannesört har perforerade blad. Om man håller bladen mot ljuset så ser man hålen. Enligt berättelsen ska Herodes hustru, för att kontrollera att den halshuggna Johannes Döparen verkligen var död, tagit ur sin hårnål och stuckit hål i hans tidigare så vältaliga tunga. Där hans blod droppade spirade Johannesörten.

1 dl blomknoppar ska det vara. Täck med sprit. Låt stå i tre-tio dagar tills essensen har färgats röd. Filtrera bort blommorna och späd med brännvin special till önskad smak.

Leo och Liv har bestämt sig för att träffas på ett neutralt ställe. Almedalen. Dammen. Klockan 13.

Det blir en het dag idag.

Read Full Post »

Helena och Bror har återvänt till Stockholm. Helena tänker stanna över helgen innan hon åker hem till Malmö. Solen gassar på Söders höjder. Ska de gå ut och äta – Matkultur kanske – eller stanna hemma och laga nåt gott tillsammans?

Mobilen är äntligen tyst, utan att Bror har sagt något om hennes telefonkultur. Det får bli nästa gång, tänker han.

Bror blandar en Mojito. Hur många män har myntor – och andra kryddor i stora krukor på balkongen? Black Beauty heter den här. En riktig snygging.

Och på Gotland har Liv fått ett sms från Leo.

I want to walk with an empress.

Han vet vilka strängar han ska spela på.

Brors Mojito – för två

2 msk ljust muscovadosocker

1 limefrukt

20 blad färsk mynta + några snygga vippor

6 cl ljus rom

sodavatten

is

Mortla myntan med socker och limejuice.

Häll i höga glas. fyll på med is och häll över en 3a rom ivarje och toppa med sodavatten.

Garnera med mynta.

Själv har jag sorterat och slängt idag. Så skönt att minska antalet saker för att skapa utrymme för mera liv.

Memento vivere!

Read Full Post »

Liv sörjer Leo. Sörjer kärleken som inte fick blomstra. Rosenknoppen som dog i sin linda. Fjärilen som inte hann veckla ut sina vingar. Det obefruktade ägget.

Musik av Monteverdi hittar till henne, liksom dikter av Dickinson.

I hide myself within my flower,
That wearing on your breast,
You, unsuspecting, wear me too –
And angels know the rest.

I hide myself within my flower,
That, fading from your vase,
You, unsuspecting, feel for me
Almost a loneliness.

(Emily Dickinson, Complete Poems. 1924. Part Three: Love. VII)

Allt har sin tid. Man kan inte snabbspola processer.

Liv häller upp ett glas Alles Verloren och undrar om hon någonsin kommer att vilja träffa Leo igen.

Sorgen handlar om förlust. En bit av en dör.

Förlust. Bara några bokstäver ifrån lust.

Read Full Post »

Older Posts »