Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2010

Helena har varit i Skövde på jobbkonferens några dagar. I eftermiddag ansluter Bror från Stockholm. Han är bara några timmar bort. De har inte setts på ett tag. Bror har begravt sin vän och Helena har jobbat som en galning mot en stressande deadline. De ska ha en efterlängtad helg tillsammans. I väntan på hans ankomst har Helena njutit en lång hotellfrukost och promenerat i den krispa morgonen. Hon har undersökt vilken restaurang som kan passa för lördagsmiddagen, tittat på program för konst och musik.  Och så har hon slunkit in i Helenakyrkan som ligger som en liten pralin i parken. En romansk 1100-talskyrka med stram, ljus modern inredning byggd till minne av helgonet Helena.

Sirliga orgeltoner omfamnade Helena medan hon vandrade runt och tittade på Lena Lerviks på en gång jordade och blomstrande Maria-skulpturer. Maria – den enda myten som finns kvar i västerlandet, från den stora Gudinnekultens svunna dagar – den matriarkala kulten. I utställningshäftet kan man läsa att Maria kommer från latinets Mare, hav. Modern som hav. Allas vårt ursprung.

Några ljus fladdrade, en ängel viskade några knappt hörbara ord och inom Helena öppnande sig Tranströmers valv bakom valv oändligt.

Read Full Post »

Leo och Liv har nu avslutat relationen. Det stora vemodet rullar in. Och samtidigt en slags lättnad. Leo jobbar mycket. Extra på åldersdomhemmet och så fiskar han med gubbarna i Ronehamn. Reparerar och säljer begagnade bilar. Fixar på båten. Ser till att vara upptagen.

Liv träffar sina försummade väninnor. Fördjupar sig i sin avhandling och att vara mamma. Inriktar sig på ett liv utan män. Åtminstone ett tag. Komplexitet är vackert, som hennes kära mamma brukar säga. Men just nu är det enkla ännu skönare.

Och nordanvinden viner runt knutarna.

 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Förmera mera

Har varit i skärgårn i helgen. På min ö. Men inte solitär utan omgiven av kvinnor. Tolv kvinnor. Allt började med en  mor&dotter -resa till Florens för snart två år sen. Min dotter och jag åkte iväg och lärde känna ett annat kvinnoekipage. Inte bara lärde känna, utan snarare drabbades av kärlek till en annan mamma och hennes två döttrar. Vi gillade att vara tillsammans i alla konstellationer och åt luncher och middagar i varandras sällskap, hamnade på samma utflykter, gick till samma muséer, tittade på konst och människor. skrattade och diskuterade under oändliga samtal. Florens blev en sinnlig fond till våra möten.

Sista kvällen bestämde vi oss för att manifestera vår vänskap på nåt vis och förlovade oss! Vi knöt röda band runt varandras vrister och berättade vad vi uppskattade mest hos varann. Och skålade i frasande bubblig Prosecco! Vår helg i Florens hade blivit så mycket mer än en resa till en vacker stad på grund av vårt möte och alla vindlande samtal.

När vi kommit hem bestämde Ia och jag, uppfyllda av vårt möte, att vi skulle försöka skapa nåt slags nätverk för kvinnor, med syfte att förmera varandra. Vi skissade på ett par långhelgsträffar om året med enda målsättning att träffas och låta berättelserna flöda, laga mat tillsammans och inspirera och stötta varandra i de processer där var och en är. Och att låta våra möten mynna ut i stöd till andra kvinnor.

I helgen var det min tur att vara värd, vilket innebär att man fixar sängplatser, köper mat och vin och sen delar vi på kostnaderna rakt av.

Att det kan vara så djupt tillfredsställande att mötas och bara samtala, dela liv och erfarenheter. Få prata till punkt och bli lyssnad på. För att alla skulle få plats fick jag involvera grannarna och extra sängplatser.

Storfrukost varje morgon klockan nio. Prat och planering av dagen. Yoga och promenader. Efter det fri tid till klockan fyra då det var dags för stormöte och fördelning av arbetsuppgifter inför middan. Och sen följde en febril aktivitet med bastubad och vedhämtning och svampplockning – fyra kassar med trattkantareller!, expressiva dukningar, doftande brödbak och galet rolig matlagning. Bouillabaisse den ena kvällen och lammstek den andra. Afrikansk dans och salsa hann vi också med. Allt i en lugn, skön rytm interfolierad av galna upptåg.

Nu är jag på väg till Malmö för att föreläsa på högskolan där. Fylld av möten, samtal, skratt och tårar. Just nu känner jag mig som en djup brunn fylld av skatter. Med en doftande lavendelhäck runt om- och en vildros. Och med en eld som brinner och sprider ljus och skuggor under stjärnhimlen.

Read Full Post »

Helena besökte sin pappa i Bunkeflostrand häromdagen. Bernhard – den pensionerade snickaren, änkling sen fyra år – och hon hade umgåtts en helt vanlig vardag, lagat mat tillsammans, pratat, tvättat, löst korsord. Det blev alldeles för sällan. Och brodern bodde ju i Stockholm. Klockan åtta hade hon bespetsat sig på att se Lotass pjäs Klar Himmel. Gott om tid. Men i en av de många rondellerna ringde Bror. Han var ledsen. Helena förlorade uppmärksamheten för ett ögonblick och svängde av fel i en rondell och insåg direkt att hon behövde vända om. Samtalet med Bror fick avslutas hastigt för vägen var enkelriktad och snart var hon framme vid en betalstation? Betalstationer! En sex, sju stycken. Hon försökte vända, med var omringad av bilar. Köpenhamn?! Nej! Inte nu!! Väl framme vid luckan tänkte hon be om råd. Sista chansen. Paniken var nära när hon såg att luckan var obemannad. Bilar bakom, till vänster och till höger. Ingen väg tillbaka.

Point of no return.

Det var bara att betala 375 kr och köra över bron mot Köpenhamn. Det var vackert. Helena fick anstränga sig för att kunna njuta, passera alla frustationströsklar. Men det gick. Med lite hjälp av Kölnkonserten som hon lyckligtvis hade i cd-spelaren. Skimrande sidengrå lyster över sundet. Både fram och tillbaka. Jo. 375 kr till. Och musik stark som liv och död inom en.

Det var kvällens föreställning.

Read Full Post »