Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2011

Tillbaka i Vasastan efter sköna dagar med fri horisont.

På väg till revisorn med mina redogörelser för förra året. När man väl sitter där och dubbelkollar på längs och på tvärs genomfars man av känslan att det faktiskt är bra att en gång om året systematiskt gå igenom alla verifikat och inse att man har gjort en hel del på riktigt – inte bara fiktivt.

Föredrag och resor, texter och förlag, hotellrum och kurser, papper och bläckpatroner, en havererad hårddisk med inköp av DiscWarrior som inte hjälpte och sedan räddning av material och inköp av ny hårddisk och Time Capsule för automatiskt sparande.

Allt ligger där snyggt paketerat. Kronologiskt. Från vilt och improviserat flöde. Till ordning och reda.

Kaos är granne med gud.

Tänk om man hade samma koll på emotionerna som på finanserna.

Om allt går bra tänker jag avnjuta en eftermiddagsfika på mitt nya favoritställe En Maräng i Vasastan på Roslagsgatan. Kanske ses vi där vi tre-snåret?

Allt omsorgsfullt tillagat av engagerade människor.

Som verkar finnas på riktigt.

Read Full Post »

Kläder på ett streck, solrosor på kinderna, jord under naglarna, havet sidenblankt, luften livskvittrig. Påsk i Själsö. Ett gränslöst inneutevarande med middagsvila på verandan, lätt rusig av vin och vår. Goda vänners samtalande, matlagande, njutande.

Leo och Liv har flyttat ihop igen denna påsk. De har hyrt ett hus på Högklint. Branta stup och dånande vacker utsikt över solnedgången. De försöker verkligen. Våren och viet spirar inom dem – förundran – och nu gör de ett allvarligt försök att kärleka samman. Now is here ekar över Östersjön.

Under mina fötter en järnplatta med inskriptionen:

”Omnia mirari etiam tritissima” som betyder ”Förundra dig över allt, även det mest alldagliga”.

Rostigt djupvacker klokskap.

Linnés motto återfinnes på 100-lappen; men för att hitta denna minimalistiska inskription tarvas starkt förstoringsglas.

Read Full Post »

Helena och Bror är i Frankrike, i Chartres. På en liten påsktur. Katedraler och pensionat i skön balans. Semester och lite jobb för Helena på jakt efter inspiration till ett kyrkoprojekt. Själva påskhelgen ska de tillbringa i Paris på ett litet B&B som Bror har hittat. Efter det  en utflykt till Monets trädgårdar i Giverny och till sist en färd till Ronchamps och Le Corbusiers Notre Dame du Haut. Kyrkan som ruvar som en höna över landskapet.

I påsktid under medeltiden ledde biskopen församlingen över det labyrintiska golvet i den svindlande vackra katedralen i Chartres – i långdans. De dansade! Nu är det svårt att dansa. Bänkarna står i vägen. Man kan inte låta bli att fundera.

Långt före vår tideräknings början var Chartres en kultplats för den stora fruktbarhetsgudinnan. Eostre, en variant av Ishtar, Astarte. Hennes namn lever kvar i det engelska ordet för påsk, Easter. Dansades långdans också för henne? Är labyrinterna dansplatser? Månne dansade man med ägg i händerna? Eller granatäpplen, en annan av hennes symboler.

Och vad ska man tänka om Sverige som är det labyrinttätaste landet i världen. Ungefär 300 stycken labyrinter eller Trojaborgar som de också kallas. Och Norrbotten- är världens labyrinttätaste område! Fiskare och sjömän tros ha varit de som uppförde och använde labyrinterna – men för vilket syfte?  I Österbotten används namnet Jungfrudans istället för Trojaborg. O jungfrun hon går i dansen med röda gullband… Kanske har vi svaret förborgat någonstans i den texten?

I begynnelsen var dansen.

Blir vi förgyllda och hela när vi dansar fram våra berättelser?

På väg till Gotland för att utröna hur Leo och Livs labyrintiska danser ser ut.

Read Full Post »

Fulheten

Fulheten

Vissa dagar är jag belägrad av fulheten. Känner mig illa till mods. Ryser. Upplever ett livsmotstånd.

Och det som skräpar ner mitt system är, förutom krigenkatastrofernavåldtäkterna, först och främst reklamen som tapetserar våra offentliga vardagsrum, skräpet på gatorna, illa underhållna hus, folk som snäser åt en och är allmänt otrevliga.

Fast det sista är mest sorgligt.

Oomsorg. Är fult.

Men plötsligt möter man glitterblickar vid övergångsstället och skakar hand på håll. Möten. Leenden. En bilist saktar in och vinkar att man kan gå. Expediten som, trots att hon jobbar med ett slititigt, lågavlönat jobb, gör det till en konstart och kommunicerar med just mig.

Det glimtar till av liv.

Närvaro.

Omsorg.

Så vackert.

Invaderande.

Read Full Post »

Idag ett citat från Tor Nörretranders bok Märk Världen.

Man läser den mer och mer nyfiken. Mer och mer förundrad.

”Den mest intressanta miljön är komplex och icke-trivial: någonstans mellan total ordning och totalt kaos, 
total rätlinjighet och total orätlinjighet, total civilisation och totalt förfall.

Naturen är en sådan miljö, aldrig helt rätlinjig men heller aldrig helt oordnad.
Därför finner vi en oändlig glädje i att betrakta den.

Balansen mellan det rätlinjiga och det orätlinjiga är en stor uppgift för civilisationen, i sista hand nära besläktad med balansen mellan det medvetna och det icke-medvetna”.

 


 

Read Full Post »

Har snickrat på några supportande roller idag. En klädformgivare, en restaurangägare och en skådespelare.

Form och innehåll. Hur allt har en yta och ett inuti. Och bäst blir det när form och innehåll harmonierar, korresponderar. Klädformgivarens kläder är gediget sydda i lystra tyger men också skönt och bra tillverkade.  Sannas Soppa och Salong är en för ögat förförisk plats, men vore inte sopporna deliciösa och mottagandet värmande vore salongen endast en själlös lokal. Skådespelaren med teatraliska manér om än i praktfulla skrudar blir blott en blank, ekande cymbal om inte formen fylls med närvaro och gestalt.

Men i musernas värld finns det intressanta i skarvarna. När det skaver och bråkar och är motsägelsefullt. När  ytan signalerar ett och innehållet ett annat. När vi blir förvånade, förfärade, överraskade.

Också inför oss själva.

Wild is the wind.

Read Full Post »

En betydande del av min roman består av sms och mejl. Jag undersöker om man kan skriva pregnanta, laddade meddelanden – med långverkande svallvågor- i den nya tidens format.

I stil med Ted Hughes brev till Sylvia Plath.

”Sylvia,

That night was nothing but getting to know how smooth your body is. The memory of it goes through me like brandy.(—)”

March 1956

Eller Ediths brev till Hagar Olsson.

”Vi skola vara skarpa mot varandra som diamanter.”

Eller korrespondensen mellan Lili Brik och Vladimir Majakovskij,

Kärleken är alltings hjärta.”

Tre dansanta korrespondenser.

Read Full Post »

Older Posts »