Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2015

Var på Zita igår och tittade på Ceremonin, med underrubriken – en film om kärlek och vänskap. Regisserad av långfilmsdebutanten Lina Mannheimer. Jag gick dit med förförståelsen att det var en film om sadomasochism, med dominans och underkastelse i fokus, utifrån kretsen runt den åldrade författaren och dominatrixen Catherine Robbe-Grillet.

Det jag tog med mig hem var en vacker, sensibel, intressant film om kärlek och vänskap, men också erotik, konst, komplexitet, paradoxer, normer, identitet, åldrande och ensamhet. Den satte snurr på detta med att vara subjekt i sitt liv, längtan efter tydliga gränser och stark närvaro. Regissören fångade en sällsynt eftertänksamhet hos de intervjuade. Både intervjuerna och de filmade mer teatrala avsnitten andandes en slags exakthet, att det är noga med nyanserna. Mer om en annan slags nyanser nedan. Filmen var andlöst spännande. En för mig helt okänd värld öppnade sig.

Många har jämfört Ceremonin med Fifty shades of Grey som jag inte har sett, bara läst. Det gemensamma är förstås erotiken, men där Ceremonin utforskar och varsamt intresserar sig för människan och hennes sexuella behov och uttryck tycks Fifty shades of Grey mer cementera fördomar och exploatera människans hunger efter närhet och sexuella upplevelser i en serie clichéer.

Ceremonin för tankarna till vårt behov av ceremonier, ritualer. Att låta något bli viktigt, vackert, planerat med precision. Detta stod i stark kontrast till intervjuerna där människorna var oförställda, närvarande och vibrerande med liv.
Och så var det så berfriande att se dessa åldrande kvinnor.  Grundade i sig själva. Äntligen fria att uttrycka sig själva. Det var vitaliserande att se. Kraften hos människan. När hon inte längre bekymrar sig över hur hon ska uppfattas av andra.

Dominatrix. Är det inte Domina Mater? Längtan efter den stora modergudinnan. Jungfru Maria i en annan skepnad. Den kraftfullt kvinnliga principen?

 

Annonser

Read Full Post »

En lätt snödimma utanför mitt fönster. Det vibrerande snöljuset kommer från alla håll.

Förbereder mig mentalt för mitt nya jobb i morgon. Det blir spännande och bra för ekonomin. Utmaningen blir att få tid till mitt skrivande. Byter adress till Kungsholmen och ser fram emot korta promenader till och från jobbet. Utsikten från mitt nya bo är bedövande vackert. Hela Stockholm breder ut sig som ett vykort. Stadshuset som en fyr i natten.

Har ätit middag med min nya våningskamrat. Långa vindlande samtal. Så roligt det känns att träffa en helt ny människa, som fäster så bra i min och som generöst delar sitt boende med mig. Förra gången vi sågs letade vi efter ett ord för att inte vara insmickrande, men krävande, utmanade, i sig själv – inte bitter men med en riktad, bestämd energi – jordad, precis som Carolina Benedicks Bruce.

Lyssnade på Stil på eftermiddagen, efter en omtumlande båtresa i grov sjö över havet. Programmet handlade om Joni Mitchell, av den stilsäkra Susanne Ljung – och då tänkte jag att jonisk kanske är ordet vi söker. Inspirerad av Joni och Yoni, det hinduiska ordet för vulva. Ett ord med integritet, styrka, lust utifrån en övertygelse, en vilja. Du är så jonisk/yonisk!

Read Full Post »