Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘feminism’

Jag är väldigt förtjust i Katrine Kielos skarpa penna. En feminist som alltid är kunnig och vass. Så förvånad jag blev när jag såg hennes senaste uppdatering på Twitter; en bild av hennes hand prydd med en stor diamantring. I texten framkom det att hennes partner hade överraskat henne med en diamantring, friat alltså. Många kommenterar med grattis, vilken fin ring etc. Kärlek är ju underbart!

Men vart tog feministen Katrin Kielos vägen? Jag förstår att hon är både förälskad och lycklig och det är ju kul, men att som feminist ta emot en diamantring och inte göra förlovning och giftermål till ett gemensamt beslut mellan jämställda partners gör att hon tappar i trovärdighet. Hon kan inte vara ovetande om diamantringens symbolvärde, mannen som investerar i kvinnan, för att göra henne till sin ägodel. Och om hon nu blev föremål för denna uppvaktning, varför inte bara skriva att de har bestämt sig för att förlova/gifta sig?

Nästa överraskning blir väl att hennes pappa vid vigseln lämnar över henne till den nya maken. Som boskap. Eller går gränsen där? Vad hände med Kielos förmåga att problematisera? Swept away?

I en artikel i Aftonbladet 20090324 skriver Katrine Kielos så här:

Den feministiska psykologen Carol Cassell menar i boken ”Swept away: why women fear their own sexuality” att kvinnor lär sig att inte ta ansvar för sin sexualitet och i stället upplever att de måste legitimera lust genom att gömma den i romantik.

Kan det vara så att diamantringens nyblivna ägare, fem år efter det att hon skrev artikeln, har insett att hon som kvinna behöver legitimera sin sexualitet via konventioner och romantik? Eller är hennes feminism bara retorik, och när det kommer till kritan är det viktigare att bli uppvaktad av en man – och kommunicera det till omvärlden?

Nästa fråga blir: Varför reagerar alla (förmodligen feministiska följare?) bara med ”stort grattis”? Kanske är Twitter inte platsen för debatt och diskussion huruvida feminister kan ta emot diamantringar, även om Kielos är både debatt- och diskussionslysten i vanliga fall; hon lever ju faktiskt på att vara feministisk skribent. Det blir liksom ogint och småaktigt, ett smolk i glädjebägaren att komma med invändningar. Så jag för fram mina synpunkter här.

Jag är brydd.

Read Full Post »

Jag förstår inte varför så många – män och kvinnor – blir provocerade av jämställdhet och feminism. Vulgärtolkningen är att det leder till att alla blir likadana – ser likadana ut. När det tvärtom handlar om längtan efter människor som vågar vara människor.

Våra stereotypiserande könsroller (män ska vara macho och kvinnor söta/snygga) begränsar och förminskar oss. Tvingar oss till ett begränsat beteende på det individuella planet, och på den strukturella nivån drabbas vi av orättvisor – män som inte får vårdnad om sina barn, kvinnor som får sämre betalt, män som skickas ut i krig som kanonföda, kvinnor som stenas pga äktenskapsbrott.

Min upplevelse är att det finns en stark önskan om en annan ordning. Att Malmö kommun nu satsar på kvinnliga konstnärer i den offentliga utsmycknaden är en liten men viktig pusselbit i detta arbete. ca 80% av all offentlig konst i Malmö är skapad av män. 80% av alla gatunamn bär namn efter män. Och så vidare. Visst betyder det något.

Den nya kvinnostaden – pionjärer och glömda kvinnor under 2000 år av Nina Burton är inspirerande läsning för alla som tycker om nån slags balans i tillvaron. För under 80 spänn. Ren njutning i ord och bild.

Alltså. Män och kvinnor som kan ta sig ur sina könsrollskorsetter är både fria och sexiga.

Människor i full besittning av sig själva glöder av liv.

Det är det längtan efter jämställdhet handlar om.

Read Full Post »