Courage kommer från latinets cor, hjärta. När Liv, Leo, Helena och Bror vågar välja efter hjärtat, då sätts skogen i rörelse. Allt blir en dans till hjärtslagen. Livet pulserar.

Courage is the most important of the virtues, because without courage you can’t practice any other virtue consistently. You can practice any virtue erratically, but nothing consistently without courage.  Maya Angelou

En som har praktiserat hjärtemod är den maliska sångerskan och skådespelaren Fatoumata Diawara som för att följa sitt hjärtas röst och få arbeta som artist valde att rymma från sin familj. Och vilken röst sen! Kommer till Sverige i början av februari. Lucky me!

Det vita reducerar, skapar ett lugn som lägger sig över all oro. Monokromer har den verkan på mig. Kleins blå tavlor. Rodchenkos. Knutssons. På håll ser det ut som en enda färg. Kommer man närmre vibrerar nyanserna, mönstren framträder. Inga bilder skapar en så tydlig inbjudan till interaktion.

Snö. Snöbollskrig. Snöänglar. Man vill in i monokromen. Bli ett med den!

Förtjusningen att klä mig i en enda färg är samma fenomen. Vill reducera för att interagera. Som om det krävs en ren pannå för att måla med himlens alla färger.

”Snön lyste och alla bördor lättade – ett kilo vägde 700 gram inte mer.”

Laleh, Tranströmer och London Symphony Orchestra.

Tre monokroma, symfoniska, konstnärliga enheter.

Som vill möte.

I Chicago som har brottats med liknande problematik, i större skala, initierades ett framgångsrikt storytelling-projekt av fd bankiren Bliss Browne 1991, Imagine Chicago. Projektet hade som syfte att synliggöra positiva berättelser med hjälp av verktyget Appreciative Inquiry- och göra ungdomar delaktiga i formandet av en ”ny, visionär stad”.

http://www.imaginechicago.org/how.html

Fokus på det destruktiva kan lätt bidra till en negativ spiral. Vi måste balansera med andra berättelser också, livgivande, inspirerande berättelser. Kanske vi som älskar Malmö kan skapa ett Imagine Malmö där vi med gemensamma krafter kan arbeta för ett positiv mångkulturell framtid, där komplexitet är önskvärt och vackert och en del av Malmös brokiga (inte bråkiga) själ.

Och där alla känner sig inkluderade.

Malmö – All inclusive.

Hon pratar om sårbarheten (och den inbäddande skammen och rädslan) som en födelseplats för ett helhjärtat autentiskt liv. Mycket inspirerande. Har sett den två gånger idag. (Den är översatt till en mängd språk.)

Mitt i prick för min research.

Courage (från latinents cor=hjärta) hjärtemod?

Compassion – medkänsla

Connection  – delaktighet

istället för

Pleasing – behaga

Performing  – prestera

Pretending – låtsas

“We delight in the beauty of the butterfly, but rarely admit the changes it has gone through to achieve that beauty.”
– Maya Angelou

Kavafis igen.

Och Ella.

Kavafis och Ella – en sällsynt kraftfull och sinnlig nyårsblandning.

Gott Nytt År!

PotatoPotatos isdans, i Malmös Folkets park, på julafton var en drömsk inramning till ett alternativt julfirande.

Brutalt. Svävande. Svindlande. Hårigt. Poetiskt. Iskallt. Sorgligt.
Och alldeles underbart.
Som en dikt av Kavafis

När midnattstimman plötsligt ljuder av
en procession, som drar förbi osynlig,
med underskön musik och ljud av röster -
sörj inte lyckan, som dig svek
ditt verk, som gick om intet, dina planer,
som alla visade sig vara tomma illusioner – sörj
dem inte, ty det tjänar inget till:
tag som en längre förberedd och modig man
farväl av det Alexandria, som försvinner.

Men framför allt: Låt dig ej luras! Säg ej att
det var en dröm, att du bedrogs av dina öron -
håll dig för god för sådant fåfängt hopp.
Stig som en länge förberedd och modig man,
som aktas värdigt sådan stad,
med fasta steg till fönstret fram
och lyssna där med rörelse, men utan
de ängsligas och fegas bönerop och klagan; lyssna
till rösterna – din sista njutning – till
de mystiska ensemblens överdådigt sköna instrument,
och tag farväl av det Alexandria du förlorar.

Dikter är inte Brors grej. Vilket är lite märkligt med tanke på att han är en väldigt kreativ person. Kreativ lika med öppen. Hans exfru gillade inte dikter heller. Kanske är det ett arv från henne. Kanske omedvetet. Vi är mer lojala med vår historia än vad vi tror. Vår historia är ju fundamentet till den världsbild vi har byggt. Även om delar av historien har raserats håller vi fast vid den världsbild vi har, tills vi möter någon, något som ger oss modet att pröva vägar vi tidigare har förkastat.

När vi vågar omformulera – förändras världsbilden – och vi med den.
Rädslor. Vanor. Hur mycket snurrar inte kring det?

Själv tänker jag mig alternativt i Malmö i goda vänners lag och Flickan med svavelstickorna med Potato on ice! Så här står det i deras programblad:

”I åldersgruppen 18-24 år är det 140 000 människor som inte har någon att fira jul med, enligt en uppskattning från match.com. Förra året besökte 1000 personer julfirandet för hemlösa på Bodoni i Malmö. Samtidigt slår julhandeln rekord år efter år i konsumenternas strävan efter, ja vad då? Vem är egentligen ensam, de 140 000 eller alla de andra?



När flickan med svavelstickorna drar sin sticka ser hon sina drömmars tillvaro, men vad drömmer vi om idag? Vad är det vi strävar efter? Vilken gemenskap vill vi egentligen ingå i? 

Dessa frågor ställs på sin spets under storhelger där traditioner och förväntningar slår högre än allt annat. Att julen även exkluderar människor som inte firar kristna traditioner ger ytterligare en dimension till ensamhetsproblematiken. 



I Potato on Ice – Flickan med svavelstickorna som spelas på isbanan i Folkets Park kring jul – när köpkraften är som starkast och ensamheten är som störst – vill PotatoPotato visa alternativa drömmar om hur man kan omvärdera traditionen. De vill få folk att stanna upp i julrushen för en stund av poesi och eftertanke.

PotatoPotato har valt en form som vanligen förknippas med Disney – julens budbärare för att med stora uttryck, grälla färger och magiskt skimmer ge en påminnelse om att det är vi som skapar drömtillvaron, inte Coca Cola.”

Hur ser dina drömmar ut?

Tranströmer finns också i mina tankar. En poet som rubbat mitt universum många gånger. Så berörande att se hur en språkets och musikens man berövas sitt språk och sin högerhand – och fortsätter skriva och spela piano med vänster hand.

Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig
Som eldflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
- glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret mellan olivträden

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

Eldklotter, Tranströmer

”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara hittas av den som gått vilse.”

Tranströmer förstås. En insikt som drabbar Helena som en dolk i mjuka livet. Men inte en dödsstöt.

En livsstöt.

Hoppas denna föreställning  blir en långkörare på skolor och teatrar runt om i landet. PotatoPotato är ett spännande scenkonstkollektiv som utmanar och leker med maktstrukturer.

Så många osynliga kvinnor i historien som blev synliga i går kväll. Serious fun!

PotatoPotato har aldrig varit hetare!